Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta’naturligtvis också med rätta,
på spritmissbruket under
husbe-hovsbränningens tidevarv, men vore
det månne icke ävenledes skäl tänka
på om icke överansträngning i
arbetet, för lång arbetstid o$h för kort
vila också i detta avseende äro
faktorer, värda att räkna med?
Det var nämligen icke allenast
under den tid tröskningen pågick,
som dylik lång arbetstid användes,
utan med någon moderation
förekom denna året runt. På vintrarna
steg man i regel upp klockan fyra
eller halv fem, då hästarna skulle
ryktas och kreaturen fordras samt
diverse småarbeten utföras innan
det blev dager. Med avbrott för
måltidstimmarna pågick sedan
arbetet hela dagen och långt ut på sena
kvällen. Som en kuriositet kan
nämnas, att om än drängarna hade
ringa eller litet att göra på en gård
öih. dagen vid den tid på året, då
det var mera ledigt, skulle de
ändock icke ha rätt att ”karva
hac-kelsen”, som man brukade säga,
förrän mörkret infallit och
kvällsmåltiden, som i regel intogs vid sex*
tiden, avätits.
Man brukade också syssla med
diverse slöjdarbeten på kvällarna,
medan kvinnorna för sin del voro
sysselsatta vid spinnrockarna eller i
vävstolen. I allmänhet avstannades
icke dessa förrän klockan elva, och
fanns det skräddare och skomakare
i gården, som det icke sällan var,
holl man gärna på till klockan tolv.
Detta ”uppsittarbete” på kvällarna
var dock långt ifrån otrevligt,
tvärtom ganska stämningsfullt. Allt
emellanåt hade man sig en
pratstund eller också sjöng man någon
av de gamla folkvisor, som ännu
under den tiden levde kvar på folkets
läpjjar. Det nyttiga omväxlade med
det Nöjsamma och en allmän
trevnad var rådande. Lägga vi så till,
att husets folk, såväl barn som drän-
gar och .pigor, kände sig som
medlemmar av en familj, utan de
skrynkor, som under senare tiden i detta
avseende uppkommit, kan man lätt
förstå, att förhållandet i detta
avseende bidrog till att hjälpa upp vad
som felade ifråga om arbete och
arbetstid. Väl -reste sig oöverstigliga
skrankor ifall något mera intimt
förhållande skulle uppkomma emellan
en bondes dotter och gårdens dräng
eller emellan en son och en piga*
men man fann också ganska ofta,
att dylika äktenskap kommo till
stånd. Var de ungas kärlek stark
och de bäggedera voro resultiva i
sitt handlingssätt, bröt man så
småningom ned det motstånd, som i
detta avseende kunde resa sig.
Sommararbetet var i regel icke
mindre ansträngande än det på
vintern. Tvärtom, icke sällan ännu
mera prövande.
På våren, då sädén skulle myllas
ned, steg mäp. i regel^ upp; med
solen. Det hette i ett gammalt
ordspråk, att män före dagvarden
klockan fem skulle ha nedmyllat en halv
tunna korn. Och då män därvid
endast begägnade. sig av årder kan
man lätt förstå; ätt man måste v&ra
tidigt uppe. Med lämpliga
måltidsraster för såväl dragare som kusk
pågick sedan arbetet till klockan
åtta på kvällen. Förr brukade man
icke sluta dessförinnan, men väl lade
man en timma eller halv till på
denna tid. Bonden var icke god att
möta om man ”spände ifrån” för
snart.
Sak samma vid hösten. Detta
arbete tog sin början så snart som
gryningen inbröt. Man skulle slå
gräset, medan daggen låg på detta*
Och. därför måste man vära uppe 1
tidig morgonstund. Till de flesta
jordbruk hörde under äldre tidér
vidlyftiga ängar och mader, som
icke sällan togo flera dagar i
anspråk. Man hade i regel ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
