Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Hedén, Erik: En norsk krigsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslut om gemensam tullpolitik, .som
fattades vid ententens ekonomiska
konferens i Paris. Det blir dock
varje stat för si g som därvid till
sist måste träffa avgörandet.
Likväl förutser han en utpräglad
tull-höjningspolitik efter kriget och
röjer gentemot frihandeln som
freds-faktor en liknande skepsis som mot
den politiska fredsrörelsen. Men
liksom han i grunden är fredsvän,
så är han ock i grunden
frihandels-vän, ehuru han tror frihandeln
följa av fred — av långvarig fred —
och icke tvärtom.
Överhuvud polemiserar han
flerstädes oeh ivrigt mot den
marxistiska åskådningen om de ekonomiska
förhållandena som avgörande orsak
till kriget. Exempelvis tror han ej,
att man i nämnvärd grad upphäver
krigets orsaker, om man
genomdriver ”den öppna dörrens politik”
(d.. v. .s. lika handelsfrihet för
alla).-i de olika makternas kolonier —
ifall nu detta kan genomdrivas,
varpå hr Rasstad starkt tvivlar.. Ty
kolonier användas av stormakterna ej
blott som handels- och
utnyttjings-områden utan ock som
stödjepunkter för deras flottor och andra
militärpolitiska ändamål. Helt säkert.
Men det är mycket möjligt att dessa
flottor och dessa andra ändamål
framkallats av hemlandets eller
rättare dess härskande klass7
ekonomiska intressen. Ifråga om .Tyskland
synes detta högst sannolikt. Satsen,
att ekonomin ensamt orsakar
feigen, är nog så tvivelaktig, men
den kräver för att vederläggas en
vida mer ingående utredning än vad
d :r Rasstad i denna boks trånga
utrymme kunnat giva.
Till sist kommer han in på frågan
om guldets betydelse för den nu till
olidlig dyrtid utvecklade
prisstegringen och därmed även på frågan
om dess oumbärlighet såsom
betalningsmedel — en fråga knappt
mindre omstridd och tillkrånglad än frå-
gan om guldets kemiska
oupplöslig-het. D:r Rasstad förnekar bestämt*
att ökad guldtillgång skulle uppdrt
va priset på varorna. Det är icke
guldökningen som åstadkommer
detta, hävdar han, utan den ökade
mängdens fordringar (innefattande även
aktier och dylika värdepapper) inom
ett land, när denna ej åtföljes av
varumängdens motsvarande ökning.
Eller, som han ock uttrycker saken,
prisstegring inträder, när de reella
värdeföremålen i ett land faktiskt
förbli desamma men värderas högre.
Detta sker gärna genom
förtrustning — den svenska sockertrustens
väldiga uppdyrkningar av sina,
kapital genom en ren bokföringsåtgärd
är ett klassiskt exempel. Det må
också medgivas, att varje
dyrtidsteori, som lägger stor skuld på
tru-sterna, har en stor inre sannolikhet.
D.:r Raestads allmänna skepsis mot
stora omedelbara ändringar har
också drivit honom att försvara guldet
som betalningsmedel. Han tror ej
det kan undvaras och ersättas med
ett rent pappersmynt. Inom de
olika staterna (med ordnade finanser)
var för sig låter detta visserligen väl
göra sig, ty där har folket
förtroende till riksbankens sedlar, även
om de ej alls täckas av
några guldhögar i bankkällarna.
Men som. internationellt
betalningsmedel är guldet oersättligt, så länge
den nuvarande splittringen mellan
staterna består. Detta
betalningsmedel tror han blir särskilt
oundgängligt närmast efter kriget och
råder därför sitt hemland (indirekt
alltså även Sverge) att under kriget
lägga upp en icke obetydlig
guldreserv.
&
Det finnes som synes flera
punkter (frånsett nu dem, varom
undertecknad är alldeles föi* mycket
lekman för att alls våga yttra mig) där
en socialist måste göra invändnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
