Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1917
- Håkansson, Erik: Teatern som folkbildningsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teatern som folkbildningsmedel.
För TIDEN av ERIK HÅKANSSON
*
Man behöver inte bli rädd — jag
tänker inte försöka mig på ett
återupprepande av gamla predikningar
över texten: "teatern ett tempel’7,
vilka alltid förrått mera nitälskan
än förstånd på saken. Jag tror
tvärtom, att teatern fortfarande hör till
de synnerligen profana tingen. Men
det vore kanske på sin plats att
erinra om, hur mycket av rent
praktisk nytta teatern innebär för vad vi
kalla folkbildning.
Det är en bekant sak, att
bildningssträvandena i hög grad dela
allt menskligts benägenhet att
komma på sned. Det måste alltid
redan stå en strid om vad en bildning
rätteligen bör omfatta eller ej. Och
detta gäller av naturliga skäl
alldeles särskilt folkbildningen. Det är
ju heller intet avslöjande, om jag
påstår, att många blivit
betänksamma inför både ett och annat
fenomen inom folkbildningssträvandet,
sådant detta gestaltat sig under år
av stark demokratisk
maktutveckling. Man har inte så sällan nödgats
tycka, som vagnmakaren i
"Lyeko-Pers resa’’ om skomakarens aria, att
den nog är obegripligt grann, men
har lite anseende till sak. Länge var
man överens om, »att den sanna
bildningen skulle vara självupplevad.
Hur kinkig den fordran skulle vara
att förverkliga, när det gällde att
leda folket in i den till överdåd rika
värld, som modern bildning är,
förstås av sig självt. Det är heller inte
min mening att i allra största hast
och välvishet söka uppträda som
kritiker på den punkten. Men det är
just på den mina små funderingar
om teatern som folkbildningsmedel
träffa samman med övriga
strävanden i samma riktning.
Det har sagts, att teatern är en
b ib lia pauperu m. Detta är
sant och innebär just i tider, då inte
minst vår svenska teaters ytterligt
konservativa benägenhet för att
stagnera i gamla, i alltför gamla
former stöter mången ifrån den, det
bästa försvar teatern har att anföra
mot sina vedersakare. De fattiga —
de, som varken ha råd, tid eller
krafter över för ett
bildningssträ-vande i vanlig tågordning — de
kunna (och borde) ha sin bibel i teatern.
Rätt skött är denna tillräckligt
omfattande, tillräckligt rik och lagom
enkel för att bjuda tidens bildning i
en levande, påtaglig och lättare
tillgänglig form. Inte minst därför,
att teatern — här måste jag väl be
om ursäkt för min djärvhet —
såtillvida inom konsten har filosofins
ställning inom vetenskaperna, att
den utgår ifrån och beror av de
andra konstgrenarna, vars
sammanfattning den samtidigt på sin
höjdpunkt blir.
Vad då först och främst dikten,
skönlitteraturen angår, är teatern
dess ödmjuke — det bör den
åtminstone vara! — och nitiske tjänare.
Jag tror inte, att det lönar sig stort
att be folk, som ännu vid mogen
ålder eller därupptill stå främmande
för dikten som livsvärde, att helt
plötsligen utan vidare och med
boken i hand bekanta sig med den —
annat än i undantagsfall. Ordet blir
lätt dött och man stirrar oförstående
på dessa bokstäver, som påstås inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0014.html
