- Project Runeberg -  Tiden / Nionde årgången. 1917 /
19

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1917 - Hedén, Erik: Den nya världshistorien - Langenfelt, Gösta: Den svenska skämttidningskulturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkunnelse undanträngdes ju snart
av kyrkans. Om den yttrar sig
Poehlmann på ett sätt, som skulle in
i själen glatt Bengt Lidforss. Han
finner romarstatens förföljelser mot
kristendomen — vilka han i
likhet med den store
1700-talshistorikern Gibbon anser vara av den
kyrkliga traditionen högst
överdrivna — ganska förklarliga med
hänsyn till de oförtydbara löften
om ofördragsamhet, vilka de kristna
redan då rikligt avgåvo, och vilka
de, när de kommit till makten, med
största möjliga ordhållighet inlöste.
Han försvarar i hög mån, även mot
Harnack, kejsar Julianus, vilkens
trohet mot det bästa av Hellas’ anda
kyrkan straffat med smädenamnet
”avfällingen”. Men han har endast
förakt för kejsar Konstantin,
statskyrkans skapare och av henne
tacksamt kallad ”den store”, vilken
sökte försona sina svek och
blodsdåd genom ett dop på dödsbädden,
samtidigt som han vidtog åtgärder
för att av sina hedniska undersåtar
efter döden dyrkas såsom gud. —

Flertalet av här refererade tyska
bidrag har lektor Axel Jacobsson
översatt, mycket väl, ehuru han
borde ha till svenska överflyttat en
eller annan term såsom den för
tyskar men icke för oss
lättbegripliga ”matrikularbidrag” (skatter
utgående från de enskilda staterna i
ett förbundsrike). Ett slarvfel
förekommer i titeln på VI
avdelningens 8 kapitel. Där står
Syditalien, ehuru det tydligen skall vara
Sydetrurien. Mycket tackvärt är
att de antika namnen genomgående
återgivits i sin äkta form. Bokens,
ytterst talrika illustrationer äro ej
blott praktfulla utan — vad som är
än förtjänstfullare — också
upplysande.

*



Den svenska skämttidningskulturen.


För TIDEN av GÖSTA LANGENFELT.



*



Den som följt med Simplicissimus
under krigets gång har ej
undkommit en känsla av blygsel och en
undran, huru det varit möjligt att en
så stark skämttidning, på så bred
konstnärlig och intellektuell basis,
med ett sådant lysande förflutet, har
kunnat nedsjunka till ett blad med
vidrigt pamflettskriveri och
sensationella och bloddrypande
illustrationer. Kvickheten har oreflekterat
organiserats till ett vapen i striden
mot fosterlandets fiender, — må
vara, men den ton, som
Simplicissimus från början anslagit, en
hänsynslöshetens och råhetens, har föga
varit värdig dess radikala och
omutliga traditioner. En författare, G.
Stridsberg, har i Svensk Tidskrift
vid tiden för Balkankriget med rätta
påpekat det tyska skämtbladets
vårdslösa handskande med
sanningen i vad gäller utrikespolitiken,
men tyvärr har densamme ej velat
framträda med samma påstående nu,
då den ohöljt rackar ned på allt
icke-tyskt. Nu sysslar Svensk
Tidskrift endast med ententens fräcka
karrikatyrer eller med franskt
förekrigiskt hån mot England: ”V’là
les English!"

Ofrivilligt smyger sig på en
frågan, huru vår egen skämtpress
skulle ställa sig i ett dylikt extremt fall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free