Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1917
- Langenfelt, Gösta: Den svenska skämttidningskulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälften så sensationell och utmyntande
som exempelvis Figaro och trots att
S.-N:s tecknare äro de förnämsta
även i Naggen. Skarpögat,
Johanson med hjärnan och den gamle
oförbrännelige men något enformige
Kum bidra regelbundet med sina
groteska veckokritiker över
samhällskrämpor och böra elda upp
varje indignationsfähigt
ungdemokratiskt hjärta och sinne till kamp
för de ”socialistiska ideal”, som
predikas av den romantiska
liberal-utopistiska Nermans-riktningen.
På supé hos Svenssons.
 | Bagarmästare Zetterberg: — Dä va raggen va ja svettas!
Fru Althea Zetterberg: — Zetterberg, hur många
gånger ska ja behöva säja dej, att ett sånt språk inte
passar en man i din ställning. En man i din
ställning säger inte »jag svettas» utan »jag konspireras».
(Anders Forsberg:, Strix 1904) |
|
*
Det rådande samhällslivet
behärskas och fotas än i dag på
okunnighet, fåfänga och vidskepelse.
Massan av folket pressas av
auktoritetsband och övertro på myndigheter.
I den värld av vrånghet, som vi alla
känna, saknas oss förmågan att
kunna rikta vår privata indignation
tillräckligt effektivt mot
orättvisorna. Man känner trycket, men är
för svag för att opponera. De
allvarliga politiska organen arbeta i
ebb och flod, men där finnes ingen
plats för det gäckande hånet och det
spefulla löjet. Mot ett sådant
myller av fördomar riktar tidens
Cervantes, skämttidningen, sina anfall.
Den samlar i sig utflödet av en besk,
om än aldrig så gycklande
samhällskritik. Och den politiska
skämttidningen och den icke politiska
samarbeta härvidlag. Ty det är ju ej
bara mot de politiska orätterna, som
striden står. Vi ha även andra
kulturpund att bevara och nya att
förvärva; osederna skola bort. När
Albert Engström med en viss
förvåning omtalar hur sällan de
rospiggska bönderna och deras äkta viv sett
varandra i sin ursprungliga
nakenhet, eller när han talar om
norrlänningarnas innanfönster tillspikade
för att utehålla den friska luften,
slår han ett slag mot den prydar,
osunda underklassmoralen; och
underklassen är då en andlig term, ej
en ekonomisk. Hasse Zetterström,
redaktören för Söndags-Nisse,
brukar då och då ge en modejournal för
sommaren, för Grönköping eller ett
utdrag ur någon tysk Modenwelt,
och skämtar grymt med den okultur,
som förråder sig i klädedräkten.
Och Anders Forsbergs sorgliga
avslöjanden i serien ”Svenska hem”,
Från Alnarp.
| Professorn (frågar): — Kan greven säga mig vad
en hektoliter sockerbetor väger?
Greven (efter en stadig funderare): — En hektoliterr?
Professorn: — Ja.
Greven: — Sockerrrbetorrr?
Professorn: — Ja.
Greven: — Ja, det berorrr på hur tunga dom ärr.
(Hilding: Nyman, Strix 1904.) |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0028.html
