Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1917 - Langenfelt, Gösta: Den svenska skämttidningskulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss, vi tycka den vara naiv och
oskyldig. Fransk humor blir för oss
skarp satir i stället för humor, eller
ock obscen, oanständig. Den prägel
av torrhet, som vi gärna finna hos
norska tecknare och anekdoter,
fanns hos oss på 60-, 70- och 80-talen,
om ej så förbenat brackig, som
Laurin vill göra den till. Den svenska
skämtpressen har nu trampat ur
barnskorna och har nått
mannaålderns mognad. Men även vi (= det
svenska folket i gemen) finna i
alla fall ett visst större nöje i det
grova, breda, fylliga, än i det
tillspetsade, finurliga, illpariga.
Liksom vår inhemska rätt frukt och vin
är brännvin och gurka, så är också
humorn fylligare och konstlösare
här än i södern. —
Sedan detta skrevs, ha
tidningarna mält, att högerns kamporgan
Puck gått hädan, säkerligen av brist
på humor. Det förtjänar då att
antecknas en karaktäristik av
densamma i Östgöta Correspondenten d. 16/6
1915:
”Veckotidningen ”Puck” hade
häromdagen å sin första sida en
teckning som fördelaktigt utmärkte
sig framför vad våra mångtaliga
s. k. skämttidningar pläga prestera;
den var helt enkelt kvick och
betecknande för situationen. Den
föreställde hr Verner Rydén
mönstrande den ministär som ensam kan
lugna oron i landet: hr Rydén i
många upplagor, alla i guldbyxor,
men med olika ministerportföljer
under armen.” Teckningen var av
Edv. Forsström, som har överlevat
sig själv och tappat kontakten med
all modern teknik!
När detta händer på det friska
trädet, skrives av en bildad man,
när partisinnet ännu hindrar
människan att se brister och förtjänster
com de verkligen äro, vilket
Sisyfosverk tyckas ej våra skämttidningar
ha före sig. Och dock får man av
hela sitt hjärta önska, att de måtte
allt fortfarande söka leda
allmänheten in på en förståndigare väg och
till tingens rättvisare uppskattning.
Det didaktiska inslaget, som väl
aldrig bör saknas, även om det icke
bör märkas, i den humoristiska
pressen, bör väl till slut påverka
dumheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
