Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1917
- Hedeman, Ejnar: Kulturell regress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kulturell regress.
För TIDEN av EJNAR HEDEMAN.
*
Om sir Edward Grey under
julidagarna 1914 hade lyckats i sin
strävan att neutralisera spänningen
mellan Tyskland och Ryssland, soln
följde på den serbiska svarsnoten
av den 25 juli — om stormakterna
i stället för att med febril brådska
utfärda mobiliseringsorder lyssnat
till den serbiska .(och sedermera
även den ryska) regeringens
enträgna begäran att hänskjuta de
stridiga punkterna i den Berchtoldska
kommunikén till Haagdomstolen
eller en opartisk
ambassadörskonferens—- om, med andra ord Europas
ledande statsmän i avgörandets
stund ryggat tillbaka för följderna
av detta lättsinniga spel om
nationernas existens, så hade kanske
denna ’brutala ogärning, som benämnes
världskriget, icke under dessa
tvenne år härjat vår världsdel och
sprängt hatets bottenlösa klyftor
mellan dess folk. Vi hade kanske
ännu varit skonade. Kanske — ty
förr eller senare hade katastrofen
varit över oss. Den skulle ha legat
där framför oss som ett tungt
ovädersmoln, som för varje år dragit
ihop sig allt kraftfullare och vuxit
sig allt högre mot zenit för att
slutligen braka lös kanske ännu
våldsammare och mera förödande än nu.
Den som haft öga för storpolitiken
under de närmast föregående tio
åren är väl bekant med alla de
"utomordentliga situationer’’, då
den europeiska freden skådat döden
i vitögat. Och för varje gång blevo
konflikterna allt djupare och
svårare att bilägga. Det var som om
statsmännen med åren kände sig*
allt ..mindre hågade att göra upp
tvistigheterna i godo. Man grep
med förkärlek till knytnävshotet:
flottdemonstrationerna, och lät
intet tillfälle gå sig ur händerna att
jnanifestera sin motvilja för
eftergifter. Ännu så sent som-1904 ägde
en sammanstötning mellan ryska
och engelska inti-essen rum i
Centralasien och sedan följde den
Marockanska frågans hotande
konflikter, Casa-Blanka- och
Agadiraffärerna, som endast i yttersta stund
avvärjdes på kompromissens
slingrande väg. Imperialistiska
strömningar ha under det senaste
årtiondet blivit alltmera förhärskande i
stormaktspolitiken i samband med
oerhört stegrade rustningarna till
lands och vatten — Tysklands och
Englands tävlan i bygggandet av
pansarbåtsjättar, Rysslands
miljardanslag till en ny Östersjöflotta,
Frankrikes treåriga värnplikt m. m.
— och .den vä xande expansionslusten
fört till talrika och för
världsfreder-mycket kritiska sammanstötningar
i både öster och väster. Ju starkare
man känt sig, desto gällare har man
blåst i krigstrumpeten. Om också
Europas statsmän under denna tid
icke skytt någon möda att hävda
det egna landets storhet och
fullfölja dess intressen, så kan det
sannerligen icke sägas om de>m att de
en enda minut av sin dyrbara tid
haft folkens lycka och Europas fred
för ögonen.
Största ansvaret för detta
krig-drabbar onekligen de ledande stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0032.html
