Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1917 - Hedeman, Ejnar: Kulturell regress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EJNAR HEDEMAN: KULTURELL REGRESS.
31
I tvenne därpå följande romaner
tvekade han icke att röra vid det
öppna såret, Elsass-Lothringen och
det följer av sig självt att han trots
all aktning för Tyskland i detta
land såg Frankrikes oförsonliga
fiende och att han önskade ett krig,
i vilket Elsass-Lothringen skulle
återbördas till sitt förra fosterland.
Liksom sina kolleger förfäktade
Barres kyrkans rätt under
kulturstriden i början av 1900-talet och
han har alltsedan dess förblivit
katolsk.
I Tyskland har nationalismen haft
sina varmaste förkämpar såväl
bland litteraturens män som i
vetenskapsmännens led. Medan en
Det-lev v. Liliencron på både vers och
prosa förhärligat krigets
ohygglighet (y ’Adjutant enritte’’, ’ ’Unter
flatterden Fahnen",
"Kriegsnovel-len", m. fi.) framträdde de bekanta
herrarna, stortyskarna Beriiardi,
Frobenius, Arndt, Treitschke,
Rohrbach och Maximilian Härden med
uppmaningar till det tyska folket
att icke försumma det gynnsamma
ögonblicket, då Tyskland är
mäktigt att krossa världen och
"påtrycka den stämpeln av sin nationella
idé" såsom prof. Kjellén med illa
dold entusiasm uttrycker det i en
uppsats om Tyskland.
Det har heller icke i England
fattats röster, som tjänat
konservativa strävanden. Främsta rummet
intog onekligen nobelpristagaren
Kipling, som i ett flertal dikter och
smärre prosaarbeten givit uttryck
åt imperialistiska tänkesätt.
Italien och Ryssland ha varit
skonade från företeelser av denna art,
vilket ju heller icke är underligt.
I Italien slocknade den romantisk
nationalistiska litteraturen, när
frihetskampen var tillända och alla
staterna förenats till en, och
lämnade rum för en realistisk och delvis
folklig diktning, varur bl. a.
verismen framträtt som en avläggare av
naturalismen i Frankrike. Likväl
har det icke helt förskonats från
litterär chauvinistagitation, i det
att dess främsta stilist Gabriele
d’Annunzio i flammande tal efter
krigsutbrottet uppmanade sina
landsmän att gripa till vapen mot
Tyskland och förena sig med de
"ädla fransmännen i deras kamp
för rätt och sanning".
Kyrkan har åter lyft sitt huvud
efter anstormningarna omkring
1880, då Brandesianismen i Norden>
Ibsen och Strindberg, de franska
mästarna Zola och Maupassant,,
Spencer och Darwin i England och
tysken Hackel väckte debatterna till
liv i de unga intelligenskretsarne
och tände hänförelsens eld i unga
sinnen. I Frankrike vinner kyrkan
alltjämt ökat inflytande, i Tyskland
har den tillskansat sig en säker
maktställning och i Italien
erövrade klerikalerna ett betydande antal
platser i folkrepresentationen några
år före krigsutbrottet.
Reaktionen har härjat vitt och
brett. Teatrarna föra en bitter
kamp mot de oavbrutet
uppväxande biograferna, vilkas sliskiga
kärleksdramer och Nick
Carter-liknan-de brottmålsscener livligt senteras;
av fulltalig publik. Den
idealistiska litteraturriktningen urartade
snart nog till intrig- och
äventyrsromaner, som fylla boklådsfönstren
i alla prislägen, och teatrarnas
lustspel har så småningom ersatts av
revyer, vilka växla för varje årstid.
Den sunda idrottsrörelsen har
övergått i en allt uppslukande
fotbollsvurm, som fångat ungdomen av alla
klasser så att den nästan tappat
bort sina övriga intressen och vilken
kommenteras i både höger- och
vänsterpress med en utförlighet som
vore den av världshistorisk betydel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
