Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1917 - Hedeman, Ejnar: Kulturell regress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TIDEN*
för dem, som älska att tala om
svensk ungdom i förening med.
9 ’ljusbärare?’, såsom Heidenstam
titulerade borggårdsstudenterna
under punschorgierna på Grand Royal.
Även litteraturens förstår, dessa
folkens andliga ledare och
ungdomens uppfostrare, föllo undan för
dei; reaktionära stormvågen och
började bränna rökoffer åt
nationalismens gud. Och alltid appellerade
de till ungdomen, som okritiskt och
entusiastiskt lystrade till varje ord,
de predikade den nationella
själv-förhävelsens evangelium, de manade
fram slumrande krigiska känslor,
de visade väg till ärans och
förintelsens fält, de lovsjöngo flydda tiders
våldsbragder och förkunnude,’ att
livet först ägde värde, när dödens
hand vilar på dess strupe. I alla
länder har ungdomen fylka t sig
omkring dem och för varje år ha
deras inflytande vuxit sig allt
starkare i vida kretsar.
Den naturalistiska 0"h realistiska
diktkonsten har nästan i alla länder
under de senaste decennierna fått
vika för idealismen, som icke längre
ville veta av vardagslivets tristhet
och armod. Man viU ljuga sig bort
från verkligheten — "återuppliva
lögnens konst", som Wilde hänfört
predikar i sin stridsskrift mot
naturalismen — resa tempel åt
skönhetens halvt förgätna gudom och
vända ryggen åt tillvarons skuggsi
dor i tron att dessa då icke längre
existerade. Och den har lyckats
över förväntan. Publiken hade
tröttnat på svartmålningarna, man
älskade icke att påminnas om nästans
olyckor, idealisterna talade icke till
samvetet, de löste människorna
från deras plikter och förklarade
allt vara ganska gott. Deras verk
voro burna av en sprudlande
livsglädje eller en glödande fantasi, som
klädde deras egna tankar och
stämningar i diktens måleriska och
skiftande form.
idealisterna sökte sina ämnen i
historien och som de icke älskade
nutiden gingo de upp i beundran för
gångna tiders ideal. Härav kom det
sig att de merendels anslöto sig till
de konservativa riktningarna inom
dagspolitiken och gärna åtogo sig
rollen av rekrytvärvare för det
moderata partiets väljarhärar.
I Sverge uppträdde
karolinskildraren Heidenstam hand i hand med
vetenskapsmannen, rysshataren
Hedin, som ungdomens vägvisare ur
förfallet till förklaringens berg.
Med huvudet ännu fyllt av Karl
XII:s-myter förkunnade han Karl
XII:s våldsreligion, glömsk av att
världen utvecklats sedan
hjältekonungen drev sitt folk mot
undergångens brant. Och ungdomen, som så
lätt återfaller i barnaålderns naiva
förtjusning för slagsmålsetiken,
hurrade av hjärtans lust och viftade
betydelsefullt med facklorna. I
sanning, en värdig
Ura-Kaipakome-di i det tjugonde århundradet.
Ungefär samtidigt som
idealismen bröt igenom i Sverge sände
den franske romanförfattaren Paul
Bour get ut sin reaktionära
tendensroman "I/étape", som drar i
härnad för katolicismen och de
konservativa åskådningarnas
överlägsenhet. Religionen är nationalismens
stödjepelare. Trots
kongregations-lagarna växte den katolska kyrkans,
makt i Frankrike, dess anhängare
ökades och prästernas inflytande på
politiken blev allt vidare. De yngre
författarne grepos av den religiösa
andan och flera skrevo katolska
mysterier, bland dem den bekante
Charles Péguy. I spetsen för dem
alla stod Maurice Barres. Ivrig
anhängare av Boulangismen, vilken
han försvarade i romanen "I/appel
au soldat", har han i ett flertal
arbeten sökt rycka Frankrike, främst
det unga, upp ur sin fredliga sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
