Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1917 - Möller, Gustav: Den stora socialiseringsmotionen - Hedeman, Ejnar: Biografen och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapitalisterna råder en
oförsonligkamp, emedan de på alla punkter,
både i det dagliga livet under
kampen för tillvaron, och i avseende å
sina framtidsideal och kampen för
dem, möta varandra som
motståndare. Då gamla, kloka
socialdemokrater icke velat godkänna att
proletärerna stå i samma oförsonliga
kampställning mot alla
samhällsklasser som mot
kapitalisterna, då ha de blivit kallade
förrädare av "vänster" -socialisterna.
Nu föreslå -sam¾na
vänstersocialister, att riksdagen skall uppdraga
åt proletariatets oförsonliga
fiender att genomföra en ordning, som
de enligt all modern socialistisk
åskådning med
naturnödvändighet måste uppbjuda sina yttersta
krafter för att hindra. Heliga
enfald!
Det hör till pjäsen att dessa
vänstersocialister enligt sin egen
framställning icke bara i allmänhet äro
mycket riktigare socialister än vi
andra, utan de lära också vara
särdeles framstående marxister!
Det kan hända att man till
försvar för detta utredningskrav skall
anföra att detta är den traditionella
form i vilken riksdagen bifaller nya
mera omfattande initiativ. Motivet
är icke giltigt, ty en socialist kan
överhuvud icke åt sina motståndare
överlämna socialismens sak. Och
säger man till motionens ursäkt, att
oformligheten med detta
utrednings-krav ingen roll spelar, emedan
motionen icke kommer att bifallas utan
blott haft agitatoriskt syfte, då är
svaret, att socialismens sak icke
gagnas av att tredje klassens
socialistiska agitationsföredrag skrivas
ut som motioner till riksdagen.
Motionen är ett dråpligt bevis på
det politiska charlatanen, som nu
dragit in i den svenska riksdagen.
Men jag tror vi kunna förtrösta på
att det är icke den ovederhäftiga
tilltagsenheten som skall bliva
proletariatets förlossare.
Biografen och konsten.
För TIDEN av EJNAR HEDEMAN.
Biograffilmen har erövrat
mänskligheten. Dess seger är odisputabel.
Det lönar inte mödan att söka
fundera ut något medel mot det onda.
Om man avskaffade biografen skulle
hela civilisationen resa sig som en
man öcn lipphävä ett jätteskri.
Biograffilmen är således i trygg och
varaktig besittning av sin
världshegemoni.
Det hjälper heller inte att söka
omvända biograf publiken. Den
varken vill eller kan omvändas.
Biografpubliken ar nämligen ett mycket
vidsträckt begrepp. Den är hela
nationen. Och att omvända en nation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
