Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, 1917
- Palmstierna, Erik: Ett skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett skede.
För TIDEN av ERIK PALMSTIERNA.
Vi sågo reaktionen nalkas. Mörka
skyar lägrade sig kring horisonten
och rymden fylldes av dov oro. Det
drog sig samman till någonting; vi
kunde icke avgöra vad, men känslan
av att väldiga brytningar förestodo
blev allmän. Redan året efter
"genombrottet" här hemma förklarades
att "det mest bekymmersamma vore
att vi befunne oss mitt uti en stark
reaktionsperiod i världen", och
detta kunde icke undgå att förr eller
senare öva inflytande på
händelsernas utveckling i vårt eget land. Den
tunga vinden började också på
hösten 1912 förmärkas inom våra
egna landamären.
Därutifrån kommo ständiga
vittnesbörd om att något var i
görningen. Den ungerska riksförsamlingen
var föremål för oupphörliga
"larmscener" och den Wolffska byrån gav
oss tillrättalagda telegram om hur
"obstruktionen" förgäves
bekämpade greve Tiszas järnstyre. Österrike
regerades utan någon riksförsamling
med stöd av undantagsparagrafen i
författningen och befann sig mitt
upp i 20:de seklet under enväldet.
Nu förstå vi att syftet med denna
reaktionens kraftanspänning var
genomdrivandet av utomordentliga
rustningsökningar och
krigsförberedelser, en politik, vilken sökte
avleda den inre oron på gammalt
beprövat sätt. I Ryssland där
"Stolypins halsduk", ståndrätterna och
deportationerna gjort sitt verk efter
1905, rådde dödsstillhet och det såg
ut som om allt vårligt spirande
frusit bort. Autokratin upptog igen,
och nu med framgång, sina
Balkan-intriger, mot vilka Internationalen
höjde sin stämma 1912. Det tyska
rikets drag hårdnade under
imperialismens ledning. Den forna "öppna
dörrens" och liberala
handelsutbytets tid hade mot sekelsskiftet
definitivt avslutats hos de ledande
staterna och imperialismen tog särskilt
i Tyskland hela statsmakten i sin
tjänst för tillfredsställande av
syndikatens vinstbegär. Hela
samhällsmaskineriet var i rörelse för
ekonomiska erövringssyften och
militarismen tog ett fast grepp om den civila
förvaltningen; hela folket inriktades
för krigets värv och genom skolor
och universitet odlades en
chauvinistisk livssyn.
Tiden är full av
imperialistiska strömningar och lämnar knappt
något folk oberört. Ej förr har
det unga Italien rest sig ur
fattigdomen och efter en kort
mansålder hunnit konsolidera sig förrän
dess borgerliga klasser lystra till
eggelsen att återfödas till
världsmakt och kring Medelhavet bygga
ett nytt "imperium romanum".
Tripoliskriget blir förspelet till det
stora drama som inledes med
Balkan-branden. Det bör icke heller
förnekas att nationalismen återuppvaknat
i Frankrike vid tiden för
presidentvalet 1913 och gav sig tillkänna
under Poincarés eriksgata genom
provinserna. Det "unga Frankrikes
intellektualister" lyssna till Maurice
Barrès; Millerand låter militären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0101.html
