Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Palmstierna, Erik: Ett skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundläggande elementen för
uppbyggande av ett närmande
mellan två folk. Pickelhuvan gav den
yttre symbolen på den djupgående
omläggning av våra förbindelser,
vilken försiggått. Björnstierne
Björnson såg på 90-talet med sin
skarpblick vad som skedde i Sverge och
det är intet tvivel om att den
svenska orienteringen åt
centralmakterna i sin mån bidrog att avlägsna
brödrafolken från varandra.
Det tyska politiska tänkandet
vann burskap i våra intellektuella
kretsar. Redan Adolf Hedin
gisslade uppdykande
"stormaktsdrömmar under pickelhuva". Och
under de sista åren ha vi
uppmärksammat hur systematiskt det
arbetats på att ge Sverge en "aktiv
utrikespolitik", en imperialistisk politik
i västficksformat. Man ler
överlägset åt den 1800-tals-politik, vars
lösen var "de vivre inaperçu" — att
leva obemärkt — som den franske
ministern Fournier en gång
karaktäriserade vårt 60-tal. Det är icke
den framträdande lilla skaran
aktivister, jag härmed åsyftar, utan den
krets av dugande unghögermän,
vilka utgått från kretsen kring
Harald Hjärne och vilka samla sig
väsentligen utanför riksförsamlingen
för att planmässigt bedriva en
genom "Svensk tidskrift", pressen och
inflytande över statsförvaltningen,
som man metodiskt söker befästa,
mycket konsekvent politik, vars
tyngdpunkt ligger på det
utrikespolitiska området. Dessa
tillbakaskådande historiepolitiker bedöma
alla inrikespolitiska spörsmål med
hänsyn till deras möjliga
utrikespolitiska betydelse. Därför att endast
en stark militärmakt, möjliggjord av
en kraftig kapitalistisk expansion
och tullskyddspolitik, ger ryggrad
att föra den utrikespolitik de vilja
skänka landet, äro de utpräglade
högermän. Och de bekämpa
följdriktigt alla demokratiska strävanden,
all folklig självstyrelse, emedan
denna utgör det mest verksamma
hindret för deras planer. "Riksdagen
bör", enligt lärofadern, "utan
narraktiga inbillningar åt de
sakkunniga i konungens tjänst överlåta att
göra sitt bästa inom varje särskilt
område". Liksom i Tyskland
kejsarmakten, efter Bismarcks
bortgång och under påverkan av den
tolkning man givit
"statssuveränitetsläran", alltjämt framträtt
såsom den ledande folkmakten, så
hördes också här med
"statsnytteteorier" förkunnas behovet av en
kungadömets renässans. Vi böra
också betrakta alla dessa på senare
tid jämt och ständigt
återkommande angrepp på riksdagen, förakt för
"parlamentarismen" och
glorifierande av "kungstanken" såsom led i
en stort fattad politik, vilken
blivit demokratins mest allvarliga
motståndare.
Nu efteråt ter sig hela den
våldsamma F-båtskampanjen närmast
löjlig. Vem tänker längre på
"typen"? Men den stora pansarbåten,
"Herrans signade" var dock en
gång symbolen för svensk
maktyttring och vilja att beträda
utrikespolitiska vägar, vilkas
anknytning söderut fick ett tekniskt
uttryck med detta fartyg. Detta
förklarar kraften i de lidelsefulla
strider, vilka uppväcktes när den
Staaffska regeringen förgrep sig på
F-båten, som var något mer än ett
mariningenjörsspörsmål.
F-båtsbeslutets upphävande blev signalen
till den förbittrade fejd om Sverges
hela politik, vilken senare
kulminerade i "borggårdskuppen" och
fortsatt till dess att hela denna politiks
definitiva nederlag nu börjar kunna
skönjas.
Det är en serie kaleidoskopiska
bilder, som i snabb följd röra sig
inför vår blick strax innan
världskrigets utbrott.
Där kommer trumpetaren direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
