Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Palmstierna, Erik: Ett skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Tyskland. "Varningsorden"
flyga över landet;
F-båtsinsamlingen — Vårdkasen och
Konstitutionella förbundet — studenterna som
i den stilla vinternatten svära trohet
till Sverges författning —
Frestadius med knapparna — damerna på
Östermalm, som lära sig fäkta och
skjuta med revolver — "Förtalet
främst"-kampanjen och
Mittag-Leffler — bondetåget —
studentdemonstrationen — arbetarnas tåg
och "leve republiken" — hela
virrvarret av händelser i den
heta atmosfären. Det låg träffande
historisk sanning i Söndags-Nisses
karikatyr — "es ist erreicht" med
Hedin hållande en spegel framför
kungens ansikte, och spegeln
återgiver kaiserns, icke kungens egna
drag. Det var ett stänk av den
nationalistiska våg, som gick genom
Europa, vi erforo.
Karl Staaff stod hög under
konflikten, men reaktionen var för
stark — demokratin ännu för
oerfaren — borggårdskuppen skedde
och medförde det "återfall", varom
Hj. Branting talade.
Så kom världskriget emellan.
Vad eljes hade inträffat är
omöjligt att säga; kommande händelser,
sedan kriget är till ända, kasta
måhända sitt ljus däröver.
Kisatelegrammet och den
socialdemokratiska partikongressen 1914
bjödo ärlig borgfred och den
liberala "kapitulationen" avförde från
valplatsen det stridsämne, som mest
upprört lidelserna. För den tyska
politiken blev den kraftiga
uppslutningen till neutralitetens bevarande
en stor besvikelse och friherre v.
Reichenau lämnar sin ministerpost.
Den Hammarskjöldska regeringen
hade, trots allt, genom ett ridderligt
och öppet samarbete med
motståndarna kunnat bli en samlande
styrelse i en ödesmättad tid. Men så
blev icke förhållandet. Redan i det
öppna brev — olikt det enskilda, i
vilket han förklarade att "ord icke
kunna uttrycka min tacksamhet" —
statsministern gav som svar till
Karl Staaff, när det liberala
partiet förklarade sig för landets skull
ämna nedlägga vapnen, röjde han,
att han icke var den man, landet
krävde i allvarets stund. Han
förmådde icke som gamle Chr.
Lundeberg 1906 att kasta av allt förlegat
partigroll och arbeta endast för
nationens enande. Vi ha sett hur
fortsättningen blev. De inre
tendenserna i utgångsrörelsen verkade och
den regering vänsterpartierna ett
ögonblick trodde möjlig såsom
bärare av rikstanken, avslöjade vad
tiden led sitt verkliga kynne.
Reaktionen hade satt sig i sadeln och
utnyttjade sin ställning.
Vi minnas de tre år som flytt.
Det var borgfred under år 1915 och
riksdagen förflöt alldeles
märkvärdigt stillsamt. Visserligen
uppmärksammades att något hemligt utskott
icke tillsattes, men
"partiledarekonferenser" hade trätt i dess ställe
och de upprepade
neutralitetsförklaringarna gåvo uttryck åt en fast
vilja att hålla landet utanför
konflikten.
Emellertid fylldes årets senare
del av händelser, vilka läto förstå
att krafter kommit i rörelse, som
kunde bringa ofärd. Medan en
lojal tidningspress omtalar att hr
Hammarskjöld tagit sig ledigt i
slutet av maj och vistas i Hälsingfors
har han i själva verket begivit sig
till Berlin och uppmärksamana
iakttagare ha kunnat förmäka att
sedan dess en förskjutning av hans
utrikespolitiska orientering
försiggått. Efter åtskilligt
spjärnande beslöt regringen på
Wallenbergs initiativ att inleda
förhandlingar med England, men
Hammarskjöld tog uppdraget om
hand och till landets förvåning
sågos hrr Lindman och Trolle
bland underhandlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
