Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Kautsky, Karl: Ispalatset - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ryska revolutionen är sedan
krigets början den första strålen av
hopp, som lyser ned på denna arma
bloddränkta jord. Den första strå-
len av sol, som bär löften, att låta
fredssådden spira. Och vinner en
gång väl solen kraft, då kommer en
ond tid för ispalatsen.
Litteratur.
Erik Hedén: Eris och
Hirn e r o s. Frams förlag.
Hedéns nya bok bereder läsaren
en tvåfaldig glädje. Först gläds
man åt, att "Eros och Polemos"
verkligen fått det mottagande, den
förtjänade, nämligen att bliva läst,
ty eljest hade ju den nya samlingen
icke utkommit, och sedan, ja, då
gläds man åt "Eris och Himeros"
för dess egen skull.
I denna bok framträda åter
samma egenskaper .som i den föregående
samlingen, egenskaper, som ge
författaren en särställning inom svensic
litteraturkritik.
Först och främst mångsidigheten,
å ena sidan den friska
skönhetsgläd-jan och intresset för form och stil,
å andra sidan förståelsen för
kämpande social litteratur, för tids- och
samhällsproblem av den mest olika
art och det rent psykologiska
studiet av diktarnas personligheter,
motiv och litterära miljö.
Härtill kommer det sällsynt rika
och smidiga språket. Alltid klar
svenska utan det minsta behov att
taga till lånordens
uttrycksmöjligheter, än lugn och vilsam såsom vid
den metodiska analysen, än hänfört,
ehuru alltid måttfullt, lyrisk såsom
i essayerna om Vilhelm Ekelund och
slutligen blixtrande kvick och
ironisk, när Eris, krigsgudens syster,
befinner sig i sitt rätta element. De
språkliga uttrycken för Himeros äro
svårare att karaktärisera, möjligen
finnas de i de vackra styckena om
Gustaf Ullman, Ivar Conradsson el-
ler Anna-Lenah Elgström, men den
skiftning i Eros väsen (längtan),
som Himeros symboliserar,
förekommer eljest sparsamt. Vanligen är
den stridslystna Eris med, även när
kritiken på det hela taget är
belåten med det anmälda diktverket.
Vad beträffar omdömen och
värdesättning i föreliggande samling
kan anmälaren icke så ofta skriva
under, som fallet var med den
fölegående boken, utan måste i flera
fall kvälja dom.
Detta har dock föga att betyda.
Det gäller här de senaste årens
böcker, som man mottagit med nästan
yrvaket intresse, dagens
konstnärliga och sociala problem, tolkade av
oändligt olika diktarpersonligheter.
Det är ju icke allom givet att stå
så fristående för olika riktningar
och arter som doktor Hedén.
•Sålunda kan jag icke helt följa
med i Hedéns beundran för
Ekelund, jag finner helt enkelt den
förres essayer om den senare
åtskilligt bättre än mycket av Ekelunds
litterära gods i de senaste böckerna,
vilka enligt min mening icke ge
mycket nytt utöver vad som bjudits
i Antikt ideal och de närmast
följande verken av Ekelunds penna.
Däremot synes det mig, att Hedén
underskattar Österling; den svagt
beslöjade ironi, som kommer denne
till del, kunde gärna fördelats på hr
Conradson och fru Elgström, vilk?,
emellertid uteslutande befläktas med
Eros’ eller Himeros’ vingar. Det
är förvånande, att Hedén icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
