Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Langenfelt, Gösta: Apropå den nyaste språkrensningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till språkforskare, inrikes eller
utrikes, ty även det sista
gagnar. I ett anfall av pessimism
kan man visserligen förklara, att
inget är vetenskap, som ej
frambringar materiella nyttor; all
humaniora är blott til lyst. Ja, denna
merkantila uppfattning kunde vara
sann, försåvitt krämarna voro
landets grädda. Men än hålles
kulturens fana högt, oeh därför må väl
de humanistiska vetenskapernas
idkare få motse lika anpart av den
nationella frikostigheten.
Svenska akademien är ju också en
central myndighet, som tappat bort
sin mission. Lika litet som
akademien är litterär, lika litet är den
språkkunnig. Det är kanske inte
allom bekant, att endast en (Per
Hallström) av de aderton duger till att
undersöka hur nobelpriset skall
fördelas, — de övriga äro ointresserade
eller okunniga i den internationella
litteraturen; endast två begripa sig
på frågor rörande svenska språket.
I stället för att tillgodose dessa
akademiens båda fack fyller man
vakanserna med sådana
’litteraturens underofficerare" som den
skränige, egotistiske Sven Hedin. Det
berättas, att franska akademien för
150 år sedan sköttes på samma
slentrianmässiga sätt och att en
författare lät rista på sin gravsten:
Ci-git Piron qui ne fut rien,
pas même académicien.*
* Här ligger P. som inte var något, inte
ens akademist.
Så kan det gå, och då är väl
institutionen värd en upplösning och
rekonstruktion.
Man har nu en lucka att fylla,
och ödet har så velat det ske, sedan
Svensk Tidskrift och Det Nya
Sverige påpekat vikten för Svenska
akademien att komplettera sig med
en språkvetenskapligt skolad
person. I Social-Demokraten,
Aftontidningen, Dagens Nyheter,
Stockholmstidningen, Uppsala Nya
Tidning ha framförts krav på att
akademien rekryteras genom att
invälja professorn i nordiska språk
vid Uppsala universitet Adolf
Noreen, den nysvenska grammatikens
grundligaste kännare, den svenska
ortnamnsforskningens promotor, den
i all nordisk litteratur och
språkhistoria väl bevandrade forskaren,
den geniale, uppslagsrike
problem-stallaren och etymologen, den
kulturellt vidsynta människan. Man
hade väntat, att det parti, vars tid
skrifter tidigare så kraftigt
behjärtat frågan om en ny svenskans
representant i akademien, nu skulle
ställt sitt inflytande i tjänst hos
agitationen för Noreen. . Men nej f
Stockholms Dagblad, Svenska
Dagbladet m. fi. avböja förbindligt alla
artiklar i detta ärende; ja, partiet
låter en frasfet konservativ
göteborgstidning skrika sig hes på
"Kjellén, Kjellén!", och man går
så långt som att yrka, att trots
medgivandet att Noreen, sakligt sett, är
det bästa namnet, man skall ta Kjel
lén, Söderblom o. s. v. — quand:
même!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
