Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 1917
- Olberg, Paul: Den ryska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bidragit till att framkalla en viss
grad av trötthet, rubbade emellertid
i vida kretsar av det ryska
samhället förtroendet till de ryska vapnens
oövervinnerlighet. Det syntes finnas
så mycket starkare grund för detta
smygande tal om händelsernas
förlopp vid fronten, som de offentliga
organisationer som sedan två år
betjänade armén och, som det syntes,
hade försett den med alla dess
nödvändiga förråd, öppet motarbetades
av byråkratin. Ja, under denna tid
ansåg man i Ryssland läget vid
fronten för kritiskt. ”Vi ha råkat i
klämma”, hette det, och räddningen
väntade man inte i ett fortsatt onyttigt
krigsföretag utan i inledandet av
fredsunderhandlingar.
Separatfredsprovokationen.
I samma riktning, d. v. s. till
stärkande av den antikrigiska
stämningen och oppositionen mot
tsarbyråkratin, hade även de skärpta, under
hösten 1916 genomförda,
mobiliseringarna verkat.
Under knappa två månader
inkallades under fanorna väl hela 11
årsklasser. Dessa mobiliseringar
uttömde fullständigt landets bästa
arbetskraft och berörde särskilt
kännbart städerna, varigenom
medelklassen i stor utsträckning drabbades.
Folket började begripa, att de offer,
man fordrade av det, skulle
överstiga dess förmåga. Det är att märka,
att det vid samma tid vidtogs
åtgärder för genomförande av allmän
mobilisering; det betydde att män
ända upp till 50 år måste inkallas.
De nyssnämnda mobiliseringarna
genomfördes under omständigheter
som bidrogo till att ytterligare öka
folkets oroliga stämning. Det var
säkert bakvänt, att myndigheterna
organisatoriskt ej voro i stånd att
genomföra mobiliseringen — det
fattades nämligen samlingsplatser, och
hjälptjänsten var bristfälligt
organiserad. Ej heller var man i besittning
av ammunition för de nya
jättearméerna. I sammanhang därmed
påstod man, att folket blott
inkallades för att man skulle ha oerhörda
massor på slagfälten. Man behövde
därför inte förse dem med
tillräckliga mängder ammunition. De skulle
endast genom sin överlägsenhet i
antal kunna besegra fienden. Med
andra ord, man har inkallat folket för
att använda det som kanonmat.
Inkallandet vid samma tillfälle av de
fullständigt odugliga — döva,
krymplingar och nästan blinda — i
vilket syfte militärreglementet
ändrades, spred ytterligare ljus över
regimens avsikter. Och till slut
stannade man för, att
Stürmer—Protopopows regering genom de ökade
mobiliseringarna fullföljde ett
provokationsändamål, att de ville bringa
massornas missnöje till öppet
revolutionära utbrott och därigenom
skapa förevändningar för en
separatfred med Tyskland. Det är
nödvändigt att göra klart för sig, vilket
inflytande dessa fakta, tagna om
händer av allehanda rykten, skulle
utöva på den offentliga stämningen.
Livsmedelskrisen.
Livsmedelskrisen, som redan på
andra krigsåret hade börjat bli
kännbar i Rysslands städer,
tillspetsades till det yttersta sistlidna höst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0136.html
