Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1917 - Kautsky, Karl: Fosterlandsförsvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lockar att blanda samman de båda
begreppen. Men därtill kommer
ytterligare, såsom vi redan sett, hos
var och en, som en gång svurit sig
fast vid plikten till fosterlandets
försvar, begäret att se sitt folks sak
segerrik icke endast på slagfälten
utan även i hjärnorna, att låta den
framstå som rättvisans sak, alltså
att skjuta ansvaret för kriget på
motståndaren, att framställa denne
som synnerligen ondskefull och
brottslig.
För Internationalen kan detta ha
ödesdigra följder. Detta har i det
nuvarande kriget icke genast trätt i
dagen. Det tog en smula tid, innan
föreställningen om en politisk
förpliktelse till fosterlandets försvar
utvecklade alla sina konsekvenser i
sinnena. Till en början vågade
man hoppas, att när "alla i alla
länder" gjorde detsamma, så skulle var
och en överse med den andre och
ingen internationell motsättning
växa fram därur. Men i längden
gick icke detta, på sista tiden har
alltmer den uppfattningen kommit
att förfäktas, att motståndarens
regering lättfärdigt släppt löst
kriget och den som gav den
sitt stöd gjorde sig till dess
medbrottsling. Utgående från
fosterlandsförsvaret kom man fram
icke blott till försvar för den egna
regeringen utan även till kamp mot
de fientliga ländernas socialister;
till kamp icke blott på slagfältet —
det var oundvikligt och behövde i
och för sig icke skapa förbittring —
utan till kamp på papperet, vilken
medför långt mindre faror och
förskräckelser och skapar långt mera
förbittring, emedan det uppfattas
icke som bister nödvändighet utan
som frivillig fientlighet, emedan här
varje möjlighet är utesluten, att en
motståndarens heroism skall
framkalla egen heroism och därmed ge
en viss lyftning däråt; emedan man
uppfattar motståndarens
framställning endast som en förgiftad pil,
som avskjutits från ett tryggat
bakhåll.
Över frågan om politiken under
ett krig ha alltid störa differenser
uppstått inom de socialistiska
partierna. Men det var politiska
differenser inom Internationalen,
differenser över uppfattningen om de
olika krigförande staternas politik.
Det var differenser mellan olika
riktningar i samma land, vilka icke
hindrade, att de olika ländernas
socialdemokrater, som intogo samma
ståndpunkt, drevo en gemensam
internationell politik.
Plikten till fosterlandets försvar
skiljer däremot just de
socialdemokrater i de krigförande länderna,
som alla intaga samma ståndpunkt.
Den skiljer socialisterna icke efter
olika internationella riktningar utan
efter nationer. På så sätt måste den
till sist komma att spränga
Internationalen, om den allmänt skulle
bryta igenom. Om Internationalen
kommer att bestå, har man härför
att tacka blott den omständigheten,
att den principiella förpliktelsen till
fosterlandets försvar icke överallt
erkännes. Detta får praktisk
betydelse nu, när vi inträtt i rörelsen
för freden och tidpunkten är inne
för Internationalen till verksam
sysselsättning i den enda funktion,
som återstår för den under kriget,
att tjäna som fredsinstrument.
De socialdemokratiska partier i
de krigförande länderna, som
principiellt erkänna plikten till
fosterlandets försvar och i
överensstämmelse därmed stå stödjande bakom
sina regeringar, kunna icke komma
till samförstånd lättare än
regeringarna. Genom dem kommer freden
icke närmare än genom
regeringarna själva.
Endast de partier och minoriteter,
som göra sin hållning till
regeringarna beroende icke av
fosterlandsförsvaret utan av sitt omdöme över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
