Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1917 - Kautsky, Karl: Fosterlandsförsvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan om ansvaret för kriget ännu
icke kan dryftas med tillräcklig
fördomsfrihet och på grundval av
tillräckliga informationer, den kan
besvaras först när det blir fred.
Detta hindrar visserligen icke att
kriget behandlas som försvarskrig.
Nu får man ju icke döma ett krig
uteslutande efter karaktären av
dess ursprung. Dess karaktär kan
i hög grad förändras genom den
militäriska utvecklingen, om denna gör
den angripne till segrare och väcker
erövringsbegäret hos honom. Men
de som förfäkta landets försvar,
visa lika litet behov av att bli noga
underkunniga om krigsmålen som
om skuldfrågan. För dem räcker
det med det faktum, att kriget
brutit ut och att ett nederlag skulle
medföra stort fördärv för att
fosterlandet icke i farans stund skall få
lämnas i sticket, vilket
engelsmännen uttrycka i ordet: right or wrong,
my country — jag håller med mitt
land, det må ha rätt eller orätt.
Att det principiella erkännandet
av fosterlandets försvar ingenting
har att göra med försvarskriget,
visar sig redan därav, att det förra ju
måste gälla som grundsats för alla
länder. Så sade också Viktor Adler
i Wiener Arbeiterzeitung av 14
februari 1915 och David citerar
honom instämmande:
De franska socialisterna ha från
krigets första ögonblick självfallet ställt sig
som vi alla socialister i alla länder på
ståndpunkten att försvara landet. Detta
var icke blott deras rätt utan deras plikt
liksom det var den tyska
socialdemokratins rätt och plikt att vid omröstningarna
i tyska riksdagen den 4 augusti och 2
december tungt och högtidligt bekänna, att,
när kriget, som de fördöma, en gång
kommit, så sätta de in sin fulla kraft och sin
sista blodsdroppe på försvaret av den
tyska jorden och det tyska folket, som för
oss omfattar som sin värdefullaste del den
tyska arbetareklassen.
Alltså, plikten att försvara landet
och bevilja krigskrediterna gäller,
när kriget en gång kommit, alla i
alla länder.
Men alla länder föra icke ett
försvarskrig. Det är väl möjligt, att
i ett krig båda parter, det må vara
enskilda stater eller koalitioner, äro
angripare såväl i den meningen,
att var och en av dem gått ut i
kriget för att våldföra den andre, som
i den meningen, att det i kriget för
båda går ut på erövringar. Men det
är omöjligt att båda äro försvarare,
att båda ängsligt sträva efter att
bevara freden och därvid båda
tvingas ut i kriget, liksom det är
omöjligt att i själva kriget ingen vill
våldföra den andre, ingen taga
något från den andra, var och en
komma till samförstånd med den andra
och likväl var och en måste
fortsätta kriget för att rädda sin
tillvaro.
I ett krig måste alltid finnas
åtminstone en angripare. Att fastslå
plikten till landets försvar för "alla
i alla länder" betyder alltså att
fastslå den även för angriparens land,
betyder plikten att bevilja kredit
även åt denne, eftersom kriget en
gång kommit, även om faran för
landet framkallats först genom dess
egen regerings politik och under
kriget alltjämt på nytt framkallas
genom denna.
Vill man emellertid betrakta
fosterlandets försvar endast som
förandet av ett försvarskrig, då ser
man redan därmed bort från den
principiella förpliktelsen till landets
försvar, då gör man sin hållning i
kriget icke beroende av att kriget
en gång kommit utan av krigets
karaktär, som emellertid just har sina
bestämningar i regeringens politik.
Så ringa begreppet fosterlandets
försvar logiskt sammanhänger med
begreppet försvarskrig, lika nära
sammanhänga de psykiskt. Redan
det gemensamma ordet "försvar"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
