Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1917 - Dalgren, Lars: Förstakammarproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast suspensivt veto för densamma,
vilket veto dock ej skulle vara
rättsligt organiserat utan
endast politiskt. Som
framtidsprogram uppställdes idén om en i
demokratisk riktning reformerad första
kammare. Förebilden för denna
politik är den engelska liberalismens
behandling av frågan om överhusets
ställning. En skillnad är dock, att
de engelska liberalerna ville
statutmässigt reglera det suspensiva vetot
och ej endast införa det som en
politisk maxim. En annan typ
representeras av de förslag, som visserligen
ville bibehålla senatens
censusbestämda karaktär, men däremot ville
i viss mån förändra dess ställning
genom införande av
dubbelproportionalismen och utsträckande av det
gemensamma voteringsinstitutet till
att gälla även i lagfrågor. Första
kammaren skulle här ha ett rättsligt
organiserat relativt veto.
Socialdemokratiska förslag ha alltid
principiellt reserverat sig för
enkammarsystem, men av olika
opportunistiska skäl har dock
enkammarsystemet ställts på framtiden, och
förslagen ha i allmänhet gått ut på
införandet av en ordning, som
"praktiskt sett närmat sig
enkammarsystemets typ". Detta sista har man
sökt nå genom att kräva en rent
demokratisk första kammare med
rättsligen fastslaget suspensivt veto.
Den ursprungliga liberala linjen
avfördes från dagordningen genom
nederlaget 1907; sedan har det liberala
partiet genom att acceptera kravet
på den 40-gradiga skalans slopande
nedtagit från hyllan sitt
framtidsprogram och gjort det till
aktionsprogram.
Efter denna framställning av de
olika reformförslagen rörande första
kammarens ställning lämnar förf. en
redogörelse för de utvägar på vilka
man tänkt sig kunna åvägabringa en
lösning av beslutskonflikter mellan
kamrarna. De ha varit i huvudsak
följande: gemensam votering i
lagfrågor, införande av suspensivt veto
för första kammaren med eller utan
särskilda bestämmelser om
kvalificerad majoritet samt slutligen
referendum. (För den, som vill ha en
utförligare framtsällning om det
sistnämnda institutet tillåter jag mig
att rekommendera doktor Otto
Grönlunds avhandling om "Olika
former av referendum" av år 1912).
Ovanstående är endast ett försök
att ge en antydning om innehållet i
Wallengrens arbete. Det må
tilläggas, att det är ej endast intressant
utan även i hög grad nyttigt för den
som vill närmare sätta sig in i ett
problem, som alltjämt hör till de
aktuella i svensk inrikespolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
