Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1917 - Dalgren, Lars: Förstakammarproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämviktsprincipen, men inrymmer även en
avsevärd plats åt den "sociala".
Första kammaren skall
representera vissa sociala minoriteter, som
annars skulle löpa fara att alldeles
undertryckas av massan. "Hos oss",
säger förf., "hade den allmänna
rösträttsidéns framträngande till
följd såväl, att de högre, ledande
samhällsklasserna grepo fastare om
första kammaren såsom sitt
specialorgan som att även andra sociala
grupper, medelklassgrupper, vilka
tidigare innehaft en tryggad plats i
den andra kammaren, men nu
befarade en genom
rösträttsutvidgningen åstadkommen riskabel
reducering därav, sökte sig över till första
kammaren". Emellertid motiveras
kammarens minoritetsrepresentativa
karaktär, naturligtvis ur statlig
synpunkt, i regel med följande tvenne
huvudargument: Folket, säger man,
sammanfaller ej med majoriteten,
och de ifrågavarande minoriteternas
betydelse är avsevärt större än vad
deras storlek ger vid handen, i det
att de representera materiella och
andliga "kulturrealiteter" av vikt.
Häri ligger således en anknytning
till De Geers tal om första
kammaren som elitens kammare. En annan
parallell, som författaren
framdrager, är Boströms (filosofens nota
bene) tankar om adelsståndets
betydelse. Kontentan blir således, att
första kammaren i grund och botten
är någonting vida förnämligare än
medkammaren, som förmenas i
högre grad ledas av privata, ej statliga
motiv.
Praktiskt kommer naturligtvis en
teori sådan som den skisserade att
ta sig uttryck i en strävan att hålla
den övre kammaren så obesmittad
som möjligt av de element som
dominera i den andra. Och då den
praktiska politiken tvingat till
eftergifter, har man sökt nå kompensation
genom förslag, som gått ut på att
stärka kammarens position i de
frågor där den faktiskt är svagare än
medkammarens, främst de
finansiella. Sådana förslag ha varit de
om inskränkning av den
gemensamma voteringen, om absolut eller
relativt skatteveto o. d.
Å vänstersidan finnes ingen
enhetlig teori i föreliggande fråga.
Gemensamt är endast, att
"tyngdpunkten skall ligga i andra kammaren".
Socialdemokraterna och väl även en
del radikala liberaler äro principiellt
för enkammarsystem. En första
kammare, om den skall finnas,
tillerkännes ingen annan uppgift än att
verka som regulator, d. v. s. den
"psykologiska" jämviktens
åstadkommande är dess enda uppgift.
Särskilt avvisas allt tal om
densamma som en skyddsinstitution för de
sociala minoriteterna. Liberalerna i
allmänhet hålla på
tvåkammarsystemet, och även idén om den "sociala
jämvikten" finner plats i deras
teori. Så yttrade Staaff 1907, att
det kan vara förenat med "en viss
fördel, att även den större
industrien, den högre bildningen och det
högre ämbetsmannaståndets
administrativa erfarenhet hava säte och
stämma inom representationen".
Vad som skiljer den liberala
doktrinen från den konservativa är
egentligen, att enligt den förra skall de
sociala minoriteternas
representation ej kunna göra så effektivt
motstånd mot majoritetens som enligt
den senare. "Minoritetens rätt är
naturligtvis icke att härska, utan
består i att bliva hörd." Att en sådan
uppgift skulle vara för första
kammaren på något sätt nedsättande
bestrides; den betecknas tvärtom som
både svår och maktpåliggande.
Sin allmänna teori om en första
kammares uppgifter har vänstern
sökt realisera genom
ombildningsförslag av huvudsakligen tre typer.
Det liberala partiets förslag ända till
1907 gällde bibehållande av
kammaren i oförändrat skick men med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
