Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Möller, Gustav: Stockholmskonferensens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholmskonferensens problem.
För TIDEN av GUSTAV MÖLLER.
I.
Det finns färdiga en rad
psykolog i s k a förutsättningar för
fred.
Skall världen få icke bara fred,
utan en rättvis fred med alla
nödvändiga inre kriterier på sin
varaktighet, så måste s o c i a
listerna från alla länder göra upp det
:fredsprogram, som regeringarna
skola tvingas att acceptera.. Detta
är den fasta utgångspunkten för en
allmän socialistisk fredskonferens,
som skall resa upp Internationalen
till förnyad aktivitet ur dess
förlamning.
Äro socialisterna, i stånd att göra
upp ett sådant fredsprogram?
Socialisterna ha lyckligtvis bland
sina gamla grundsatser, uttryckta i
deras resolutioner vid de
internationella kongresserna, en särskild
princip, vars tillämpning vid
fredsslutet skulle bära frukt i åter
öppnade möjligheter till samlevnad
mellan folken i fred och frihet. Det
är principen "nationell
självbestämningsrätt"
för alla folk. Formeln "fred
utan annexioner eller
k r i g s k o n t r i b u t i o n e r"
är direkt härledd ur den förra.
Därigenom att man utan omsvep eller
hemliga förbehåll à la jesuiter till-
Tiden n:r 6, 1917.
erkänner alla folk full
självbestäm-ningsrätt, har man uppenbarligen
förhindrat annexioner att
överhuvud komma till stånd. Ty en
annexion har icke skett, där ett folk
i fri omröstning själv förklarat sig
villigt att ansluta sig till en annan
nation än det förut tillhört.
En svensk socialist har rättighet
att med stolthet hänvisa till den
svenska socialdemokratins hållning
vid unionsbrottet år 1905. Genom
dess fullständigt uppriktiga och
med största energi verkställda
hävdande av Internationalens
grundsats om "nationernas
självbestäm-ningsrätt" upprevs
förutsättningarna för ett svenskt anfall på Norge.
De svenska arbetaremassorna voro
till stor del fullt övertygade, att
Norge hade rätt att taga sitt öde
i sina egna händer. I ett krig skulle
de — om de överhuvud följt en
krigsparoll — gått ut med känslan
att kämpa för en orättfärdig sak.
Den svenska krigföringen hade
därigenom på förhand varit moraliskt
maskstungen — med stora
truppdelar utan den behövliga
krigsentusiasmen, motvilliga och
svårhanterliga. Genom sin hållning
förebyggde alltså den svenska
socialdemokratin, att i unionsbrytningens spår
följde ett krig, som skulle ha
skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
