Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Hedén, Erik: Frödingsarvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
TIDEN
ten anpassning efter den radikala
miljö vari Fröding då levde.
Vad nu först den yttre likheten
mellan scenerierna i Parken och
Atlantis angår, så har prof. Frey
Svensson gjort mycket vägande
invändningar mot Bööks framställning
därvidlag. Likheter finnas
visserligen, men de äro så svaga och
allmänna att de ingenting bevisa*.
Likaså finns det, som d:r Mathias
Feuk påpekat i Språk och Stil för
1915, en väsentlig skillnad mellan
atlantidernas öde i dikten och
"jägarnas ’’ öde i skissen Fångar: i
dikten går hela folket under till-följd
av härskarklassens egoism, i skissen
är det endast den forna
härskarklassen som — icke går under men —
fråntages makten av de dittills
behärskade.
Vidare ser man ju lätt att
motsättningen mellan människoslagen i
Fångar är en absolut annan än den
mellan samhällsklasserna i Atlantis.
T. det förra fallet gäller
motsättningen olika lynnen, i den senare olika
socialekonomiska skikt. I dikten
går skiljelinjen vågrätt, i kåseriet
lodrätt genom samhället. Fröding
säger ju själv att hans
jägar-männisikor finnas inom alla
samhällsklasser. Ja, man kan
till-lägga, att rikmännen i Atlantis stå
’ ’arbets- och
samfundsmänniskorna" i Fångar vida närmare än
"jägarna". Ty de förstnämnda äro ju
bönder, borgare, brackor,
samhälls-pelare, medan de sistnämnda
omfatta också kafésångerskor och
förfallna proletärtyper. Det var just
med folk av den förra typen Fröding
* Exempelvis tänker i Atlantis
diktaren sig gunga i en båt ute på en vik,
vilket hade varit ogörligt i Görlitz. Dock
kan dikten ej, som prof. S. eventuellt
tror, vara inspirerad av naturen vid en
småstad som Varberg. Ty då hade
Fröding ej kunnat tala om "livssorlet" som
"forsar från staden" eller likna detta
vid en "kaskad".
dag ut och dag in slogs då för tiden
i Karlstadstidningen, medan han
varmt och livligt förde de fattiges
talan. Och då tror Böök att han i
en vid denna tid skriven dikt skullo
inordna sig själv bland rikmännen
och fatta de fattiga proletärerna som
bönder, borgare och samhällspelare.
Man har här ett utmärkt tillfälle
att studera Bööks ’ ’nya kritiska
metod". En annan skulle ha
resonerat: eftersom Fångar och Atlantis
handla om olika saker, kunna de ej
höra ihop. Böök däremot
dekreterar att de höra ihop, och därför
måste Fröding, när han skrev
Atlantis, ha menat detsamma som i
Fångar, fast han av, låt vara
omedveten, feghet ("skyddande
förklädnad") sade något annat, som han
icke menade.
Det är sublimt, icke sant? När
Fröding talar om rikmännens kast
som stjäl miljonernas lycka, äter,,
och dricker är glad, hävdar Böök att
skalden i grund och botten skänker
dem sin djupaste medkänsla och
sympati. Ja, när Fröding sedan
talar om nöden som samtidigt växer,
så menar han, bedyrar Böök, att det
är rikmännen — de "glada"! —
som lida (inre) nöd! Det är enligt
denne tolkare otänkbart att Fröding
skulle bry sig om någon nöd hos
andra än rikmännen. Det förvånar
bara att ej Böök med ens omtolkar
smederna i Den gamla goda tiden
till nödställda och förföljda
brukspatroner.
Ur Atlantis går det alltså ej att
få bort det demokratiska, ja socialt
demokratiska inslaget (vilket ju
dock blott utgör en enskildhet i
dikten) medels än så djärva
sammanställningar. Men kanske går det
lättare att få fram litet högerpolitik
ur Parken? Där förekomma bl. a.
ett par strofer om en svandamm, där
det heter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
