Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Hedén, Erik: Frödingsarvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
TIDEN
Vill du makt och ära,
vill du krans och spira,
allt din själ kan bära
sök och välj och vinn,
då skulle han trots sitt varma och
vakna politiska intresse ej ha insett,
att det så skildrade ideallivet
förutsatte ett visst samhällstillstånd.
Ändå slutade han, som vi sett,
inled-ningsdiktcn i den ungefär liktidiga
En morgondröm med en skildring av
statsordningen i den ariska
lyckovärlden. Eller han skulle ej ha
insett att den absoluta frihet hans
dröm tilldelar framtidslandet är
oförenlig med gängse konservatism,
liberalism och socialism men mest av
alla förefintliga samhällsideal liknar
anarkismens. Tro det den som kan!
Nå, "rent och klart" anarkistisk
är väl dikten ändå icke. Där finns
ju plats för en härskare, något som
de rent anarkistiska
samhällsbilderna icke kunna fördraga. Men å
andra sidan skall dels vägen till
härskarrangen stå öppen för var och en,
som blott har de själsliga
förutsättningarna därför. Dels skall
härskaren härska i kärlek, härska till allas
välfärd, och han skall härska utan
att förtrycka eller binda någon
enda. Det är den poetiska prosan i
Sålunda talade Zarathustra, som
här fått versens än mer hänförande
form.
Under sjukdomens år, då Fröding
levde avstängd från världen och
hans andes spännkraft var mattad,
sköts även hans demokratiska ideal
tillbaka. Men uppgiva det helt ville
han ej. Han förklarar visserligen i
sina kommentarer till de gamla
dikterna i Efterskörd att t. ex.
tull- och frihandelsfrågan numera
för honom är en oavgjord fråga.
"Men", fortsätter han, "jag har
ännu en oklar sympati för
frihandeln, åtminstone som
framtidsideal." Än märkligare är hans
efterskrift till Smeden:
"Min demokratism befinner sig numera
i tvivlets tecken, men min oppositionella
natur glöder ännu under kolartrons aska.
Om jag nu skreve "Smeden", torde han
bli mor lik Nietzsche än en arbetare."
Man ser att hans gamla ideal
finnas, om än i en avsevärt olika
legering mot förr,* fortfarande kvar:
både övermänniskotron (nu
starkast), demokratin (nu svagast) och
upprorslynnet, det hänsynslösa
frihetsidealet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
