Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Langenfelt, Gösta: Den litterära Nobelinstitutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur stor grundplåten med
tjugutusen om året och ränta på ränta till
dato skulle bli, avstår jag från att
räkna ut. Den ibleve säkerligen en
god fond att bygga på. Så
tillkom-me årligen tjugutusen kronor i
administrationsbidrag. Litteraturhistorikerna kunde samtidigt
tjänstgöra som bibliotekarier turvis. Och
så vore det att hoppas —
optimistiskt, som min samhällsåskådning —
att tidskriften skulle bli begärlig
och — om ej för högt pris åsattes
den — populär och köpt och likaså
årsboken. Den skulle väl kunna
trumfas in i de svenska hemmen oc¾.
så småningom förjaga de alltmer
svällande och kalenderdödande
jultidningarna.
Skulle denna apparat arbeta stödd
av enskilda donationer, vore det
kanske bäst, så först som sist, att
göra den oberoende >av akademien.
Nobelinstitutionens bibliotek kunde
ingen hindra undersökarna från att
begagna. Tidskriften finge man
skaffa förlag åt, eller också
intressera kontinentens bokfirmor för
företaget, så att de togo annonser.
Därigenom kunde även en
bibliografi av ? ’up-to-date’ ’-litteratur i
v&rldscentrerna presenteras.
Årsboken kunde man nog snart få på
för-lag.
Hur mycket behövdes det?
Ja, tidskriften droge nog en
4- à 5,000 om året till att börja med.
De nio lönerna lika mycket var.
Alltså femtiotusen. D. v. s. räntan
på en miljon efter 5 %.
Det låter mycket, men ...
Låt oss anta, att en del förmögna
herrar finge den frågan ställd på
sig: Har ni lust att komplettera
Alfred Nobels livsverk^ så tror jag
att bidragen skulle komma in. Man
finge inskränka sig i början och
lita på en amerikansk Carnegie eller
svensk-född Rockefeller. Men det
finns i Sverge ädla män — det vet
jag — som ej skulle tveka att ge
det nya företaget ett kraftigt
handtag. I nödfall finge väl en
delegerad resa ut till amerika och söka
intressera andra sprängämneskungar
för saken.
Krafter att sköta det hela på
frivillighetens väg kunde man också
till en början räkna på. Vi ha som
förträffliga översättare av engelsk
vers hrr K. G. Ossiannilsson, av tysk
Ture Nerman, Birger Mörner, av
slavisk Alfred Jensen, av spansk
K. A. Hagberg, Göran Björkman,
Erik Staaff, och av fransk en hel
armé. August Brunius, Kjell R. G.
Strömberg, Hannes Sköld, C. A.
Bolander, K. Asplund — jag har valt
bland de yngre — skulle ge oss
interiörer från de olika
litteraturerna. Ej saknas krafter, "and when
you are working for a good thing,
money will always come in, * som
en ung amerikansk student
försäkrade mig i ett annat sammanhang.
Jag skall anhålla mig från att på.
förhand konstatera några andra
verkningar än de rent litterära,
estetiska. Mig synes dock troligt, att
även det internationella
samförståndet skulle än mera främjas av detta,
företag. Visserligen ha Väl krigen
spelat ut sin roll, men en del
konflikter kunna väl aldrig undvikas,
även om det är möjligt att ordna,
dem fredligt. Som en faktor i
internationaliseringen vore denna
verksamhet att räkna med, man
sluppe att höra sådana absolut
förvillade omdömen om länderna, som
vi under detta krig blivit bjudna
på och med denna organisation,
denna tidskrift och årsbok vore ett
stegtaget framåt på Y’àgen till Det.
Nya Tidevarvet.
* När ni arbetar för en god sak
kommer pengar alltid fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
