Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Möller, Gustav: Stockholmskonferensens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER STOCKHOLMSKONFERENSENS PROBLEM. 195
1. Vem skall ha rösträtt?
2. Vern skall utöva kontrollen
vid röstningen?
Fransmännen förklara sig kunna
medgiva rösträtt endast åt dem, som
voro bosatta i eller äro avkomlingar
till familjer bosatta i Elsass eller
Lothringen vid tiden för den tyska
annexionen efter 1870—71. Skulle
rösträtten ordnas efter sådana
franska synpunkter, ja, då bleve följden
att många, som ej längre bo i de
annekterade provinserna, skulle
erhålla rösträtt, under det att många, som
nu bo där, skulle förvägras rösträtt.
Det förefaller orimligt att tillämpa
ett sådant röstsystem. Å andra
sidan måste naturligtvis fransmännen
ha garantier, som utestänga försök
från tyskarnas sida att kort tid före
omröstningen låta tyska folkmassor
slå sig ner i Elsass-Lothringen. Det
rimliga torde väl vara att man
medgiver rösträtt åt myndiga män pch
kvinnor, som voro bosatta i
Elsass-Lothringen vid tiden för
krigsutbrottet. Det är ju denna befolkning,
som skulle komma att för framtiden
stå under tyskt eller franskt välde.
Följaktligen är det också den, som
bör uttala sig om vilketdera den
helst vill.
Emellertid måste man förutse, att
omröstningen kan utfalla med en
mycket svag majoritet i ena eller
andra riktningen eller att
omröstningen i vissa trakter visar majoritet för
Frankrike och i andra trakter för
Tyskland, ehuru de sammanlagda
siffrorna naturligtvis ge majoritet
vad bägge provinserna beträffar åt
endera av makterna. Skola då delar
av provinserna, som ha uttalat sig
för Tyskland, ändå gå till Frankrike
och tvärtom? Naturligtvis måste
man söka lösningar av alla dessa
problem, lösningar som på grund av
sin uppenbara rättvisa vinna alla
rättsinnade människors bifall. Det
kan dock ingenting tjäna till att
nu antyda, vilka lösningar som
erbjuda sig.
En ännu svårare fråga är
kanhända den om kontrollen vid
röstningen. Man kan tänka sig en
neutral makt som kontrollant. Man
kan också tänka sig en
internationell kommission, i
vilken även de intresserade
parterna äro representerade. En sådan
skulle kanske ha de största
utsikterna att omfattas med förtroende
från alla håll.
Det faller mig icke in att här
upptaga de tyska argumenten emot
folkomröstning, av vilka det
starkaste är uppgiften att befolkningen
själv icke uttryckt önskan om sådan
omröstning. Detta starkaste skäl
låter sig icke f. n. kontrollera, men
enligt uppgift demonstrerade
lantdagen för de båda provinserna emot
sin president, då han för några
månader sedan i lantdagens namn
förklarade trohet gent emot Tyskland.
Den tyska socialistiska
minoriteten (oavhängiga partiet) står i alla
dessa frågor på klar socialistisk
mark. Majoriteten däremot svävar
emellan maktsynpunkter och
rättssynpunkter. Detta sker naturligtvis
av rent opportunistiska skäl och det
verkar närmast förtvivlat, då den
för sin ståndpunkt åberopar formeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
