Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Möller, Gustav: Stockholmskonferensens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
TIDEN
■’inga annexioner’\ Denna formel
betyder naturligtvis icke att man
skall godkänna alla annexioner,
gjorda före 1914, genom att förklara
att varje rubbning av gränserna n u
är en annexion, även om denna
rubbning sker enligt vederbörande
befolknings egen fritt uttalade vilja.
# *
Belgien är egentligen icke ett
problem. Dess återupprättande är
en självklar sak. Det enda, varom
full enighet icke f. n. råder, är,
huruvida gottgörelsen till Belgien för
ut-ståndna lidanden och kostnaderna
för det pinade landets ekonomiska
återupprättande skall betalas av
Tyskland eller ur en internationell
fond, som hopbringas för att
återställa alla de av kriget hemsökta
områdena. Egentligen borde ingen
tvist kunna uppstå därom, ty
Tysklands plikt i detta avseende
erkändes ju redan vid krigsutbrottet av
tyske rikskanslern. Men jag vet att
det finns delade meningar därom.
Dessa delade meningar ha sitt
ursprung i de olika uppfattningarna i
skuldfrågan.
För att icke bliva alltför vidlyftig
skall jag icke ta upp till behandling
alla de andra nationella
problem, som måste lösas vid det
stundande fredsslutet och med vilka
följaktligen även det socialistiska
fredsprogrammet måste syssla. Själv
väntar jag mig det enda riktiga
resultatet i alla dessa frågor genom ett
möjligast konsekvent genomförande av
den nationella självstyrelseprinci-
pen. Det kan emellertid icke
förbises att ordnandet av Balkans
nationalitetsfrågor stöter på nästan
oövervinneliga svårigheter, emedan
det finns områden, där ingen
nationalitet befinner sig absolut i
majoritet. Det kan emellertid hända att en
från judiskt håll framförd tanke om
en personalautonomi för
folkminoriteter i olika länder kan vinna
till-lämpning och häva de värsta
orsakerna till missnöje med ordningen j
en del stater.
De ryska
nationalitetsproblemen böra väl ha mist en del av sin
skärpa genom den ryska
revolutionen, fast de utan tvivel måste rullas
upp i samband med fredsslutet, ty de
smärre nationaliteterna torde
komma att kräva internationella
garantier för sin framtida ställning.
På ententesidan finnas en del
problem, som heller icke här skola
underkastas särskild behandling såsom
Irlands, Indiens och
Egyptens. De ha icke stått i
diskussionens förgrund under detta krig och
torde knappast ha hunnit fram till
den mognad, att de nu kunna bli
föremål för internationella
överenskommelser. Men man skall icke
blunda för att här lura nya ytterst
betydelsefulla nationella problem,
som med tiden tvinga sig fram till
lösningar. Dessa länder kunna icke
helt enkelt betraktas som
Storbritanniens privategendom.
Då frågan om ’ ’Nationernas
förbund’ ’ kommer upp, så måste man
naturligtvis bereda möjligheter för
fredliga lösningar av tvistigheter,
som i framtiden kunna uppstå på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
