Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Olberg, P.: Anarkin och de kontrarevolutionära elementen i Ryssland - Nylén, Einar: Om statsideal och den eviga freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola obetingat gå förlorade, så
snart revolutionen blir försvagad
under trycket från anarkin; vidare
kalla dessa erövringar en stämning
till liv, gynnsam för en
kontrarevolution i de kretsar, som det i varje
fall ännu är för tidigt att jaga bort
från den revolutionära rörelsen.
Den ryska, halvt socialistiska,
halvt borgerliga
koalitionsregeringen är en kompromiss, som
framkallats av den exceptionella
tillspetsningen av en kamp i exceptionella
förhållanden under ett exceptionellt
krig. De socialistiska partierna ha
efter lång inre strid sänt sina
representanter in i regeringen och
betrakta detta sitt steg blott som en
kompromiss, som kan rädda
fosterlandet. Men den ryska revolutionen
är historiskt en borgerlig revolution,
d. v. s. revolutionen har att lämna
makten i bourgeoisiens händer. Men
om det är så, om bourgeoisiens
materiella, intellektuella och sociala
makter skola komma att erkännas
under förestående historiska period,
då är det klart att bourgeoisien
kommer att organisera sig som klass
och intaga en motsvarande ställning
på den politiska arenan.
Vilka åtgärder skall man tillgripa
mot anarkin? Arbetare- och
soldatrådens landskongress utdömde
skarpt anarko-syndikalistisk politik
från de socialistiska partiernas sida
och uppfordrade de demokratiska
partierna att organisera sig till
försvar för revolutionens
erövringar. Men ett enkelt fördömande
förslår icke. En rad praktiska
åtgärder erfordras. Rabotschaja
Gazeta (Arbetartidningen), ett
organ som företräder Tseretallis
och Tsejdzes uppfattningar,
förklarar i en artikel: ”Regeringen
och kampen mot anarkin” bl. a.
följande: ”Det bästa kampmedlet mot
anarkin är befolkningens
självorganisering”. Tidningen utgår ifrån,
att den revolutionära demokratins
egna valda organ, som stå folket
nära, kunna kämpa med den största
framgången mot de anarkiska
utsvävningarna. Men regeringen måste
å sin sida uppbjuda alla sina
ansträngningar för att så litet som
möjligt ge anledning till ”uppror”
eller ”olydnad” från befolkningens
organiserade element. Medlet är en
vittgående demokratisering av
lokalförvaltningen och ett logiskt
genomfört valsystem, där så är möjligt.
Till det här anförda vilja vi
tillfoga, att de socialistiska partierna
måste höja massornas medvetenhet
och utdela paroller, som svara mot
det rådande historiska läget;
däremot få de icke söka förverkliga
några utopier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
