Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 7-8, 1917
- Olberg, P.: Anarkin och de kontrarevolutionära elementen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansluta sig. Massorna se icke så
långt och förmå därför icke att taga
i betraktande, om
tidsomständigheterna äro mogna för den ena eller
den andra socialistiska
omvälvningen. De ha enbart för ögonen
fördelarna för ögonblicket. Dessa
fördelar ligga däri, att under
nuvarande övergångsperiod äro de
härskande klassernas, kapitalisternas och
godsägarnas, privilegier oskyddade
eller icke tillräckligt skyddade.
Detta gör de våldshandlingar
möjliga, som de anarkiska elementen
framkalla. Därför ligga anarkins
fötter icke i enskilda rövartåg och
uppror — detta är endast sorgliga
följder därav — utan i
desorganisationen av den sociala striden, i de
sociala krafternas splittring eller
med andra ord i strävan efter ”att
föra revolutionen ut över dess
objektiva sociala gränser”. Däri ligger
en stor fara för revolutionen.
II.
Vi ha framhållit, vilken oro som
uppstått i de revolutionära
socialistiska kretsarna över de tilltagande
anarkiska tendenserna i arbetare-
och bonderörelsen. Framträdanden
som parti med vapen i hand öppna
möjlighet för olika slags äventyrliga
handlingar, draperade i socialistisk
och politisk dräkt — handlingar,
som bringa den revolutionära
rörelsen i misskredit. Ett sådant
framträdande river upp landets
produktiva krafter och verkar skadligt på
arbetarnas intressen. Och därjämte
svetsar anarkin samman
bourgeoisiens kontrarevolutionära krafter.
När stor oro råder redan i
revolutionär-socialistiska kretsar, vilka
frukta att revolutionens erövringar
skola gå förlorade, då kan man lätt
tänka sig, hurudan stämningen skall
vara i borgerliga kretsar, som
ängslas icke endast över revolutionens
erövringar — vilkas befästande
ligger även i deras intresse — utan
också för hela sitt eget välstånd.
Anarkin svetsar samman dessa
kretsar och driver dem till kamp icke
endast mot anarkin utan även mot
revolutionen, som de se som en
sammanfattning av förhållanden, vilka
släppa anarkins krafter lösa. Just
på detta sätt uppkomma starka
element för en kontrarevolution, en
kontrarevolution, som man icke kan
förhindra eller undertrycka. I
denna atmosfär av panisk förskräckelse
för anarkin bli dessa mellanlager av
befolkningen alltmer konservativa.
Anföranden, som man ännu för
en månad sedan hörde med
tillfredsställelse, ja rentav med fröjd,
framkalla nu motvilja i borgerliga, ja
även i borgerligt demokratiska
kretsar, därför att man bakom
revolutionsorden ser anarkins spöken. I
denna förbittring ligger lika mycken
sund politisk tanke, lika mycken
förståelse för händelsernas
sammanhang, som det ligger berusning av
makten. Och man beskyller
varandra ömsesidigt: från ena hållet
skylles den revolutionära rörelsen för
anarkins synder och de revolutionära
centra betraktas som anarkins
härdar; från andra hållet
(bolsjevikerna) hålles den sociala utvecklingens
naturliga gränser för en
bourgeoisiens lögn; man ”påskyndar”
den långsamma sociala processen
och vill på så sätt hinna upp sin
egen historia liksom hela
civilisationens historia. Utgången av denna
kamp är på förhand given. Mer än
kapitalismen i sin nuvarande fas kan
giva arbetet skall den icke giva, och
varje sorts socialisering är endast en
förryckthet, en sjuk produkt av en
oklar tanke. Denna förryckthet
oroar, som vi se, de medvetna
socialistiska kretsarna, ty å ena sidan är
den smittosam, å andra sidan äro
enstaka erövringar mycket osäkra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0211.html
