Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Nylén, Einar: Om statsideal och den eviga freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
TIDEbT
säregen nationell kultur med för
dem egenartade uppgifter och det
är med hänsyn till de motsatser,
vilka existera mellan Europas folk,
som Miinsterbergs lösning av
fredsfrågan här nedan kommer att
behandlas.
Författarens tankegång är här
parallell med socialismens. Liksom
den ekonomiska kampen mellan
individerna blott kan hävas genom
statens övertagande av kapitalet, så
kan nationernas kamp sinsemellan
endast bortelimineras genom att
göra det landområde de besitta till
hela världens gemensamma
egendom. Vid nästan alla krig är
krigsorsaken begär efter landvinning
eller önskan att hindra någon annan
därifrån och genom att beröva
staten äganderätten till landet voro
möjligheterna till konflikter
undanröjda. Kosmochorismen, som
Miins-terberg kallar denna teori efter
grekiska ohora = land, har
författaren blott dragit upp de grövre
linjerna av; jorden skulle uppdelas
så att varje miljon människor
erhöll en lika stor del (naturligtvis
ej lika till storlek utan i värde).
Så skulle varje grupp individer
ernå lika chanser och då nya
fördelningar ständigt skulle äga rum
alltefter folkmängdens ökning eller
minskning och landets utveckling,
skulle ingen ha något intresse av
att framkalla krig. Så länge
nationerna äga landet, kommer det
ständigt att fordras regleringar, som ej
kunna verkställas av någon domstol
utan blott genom kriget.
"Anti-territorialismen skulle för
nationerna medföra alla de välsignelser
som anti-kapitalismen skulle
medföra för individerna. Det skulle ej
finnas några fattiga, ej något
ekonomiskt elände om socialismen
genomfördes; det skulle ej finnas
någon .militarism och intet krig om
ko’smochorismen bringades till
utförande. Under det att under en
kosmopolitisk samhällsordning
staten skulle förlora sin
individualitet, innebär kosmochorismen att
nationerna skulle bevara sin
statsform men att deras landområde*
skulle tillhöra hela världen.
Jag-tror att övergången till socialismen
är möjlig och ej skulle vara så
synnerligen svår i våra dagar. Jag
tror att en rättvis fördelning av
handeln mellan alla jordens folk
skulle vara lika möjlig."
Denna Miinsterbergs teori torde i
mångt och mycket kunna föras
tillbaka till just de iakttagelser han
kommit i tillfälle att göra under
sin mångåriga vistelse i Amerika.
Ingenstädes framträder så skarpt
som där nationernas behov av nytt
land, vare sig detta beror på
folkökning eller ökad
expansionsförmåga i övrigt. Ingenstädes
framträder så som där den nationella
egenartens betydelse, och trots yttre
anpassning förblir i grunden tysken
tysk och svensken svensk. Sällan
visar sig väl hellre vad Hans
Larsson kallar den negativa
kosmopoli-tismen så ofta sina osympatiska
drag som just i Amerika.
Författaren söker åt nationen
bevara dess uppgift att företräda det
individuella och säregna gentemot
världssamfundet, samtidigt som den
inbördes kampen ledes in på
mindre-förstörelsebringande banor utan att
därför förlora sin betydelse för
utvecklingen.
Rent teoretiskt bjuder detta nya.
uppslag på mycket av intresse; det
har många fördelar framför en
heterogen sammanslutning av
världens folk till ett statsförbund, icke
minst genom sitt betonande av
nationernas individualitet. Hur stora
svårigheterna vid utförandet
komma att bliva och om dessa kanske
uppväga förslagets teoretiska
fördclar, är en annan fråga. Avsikten
med dessa rader har endast varit
att för svensk publik presentera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
