Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Lundqvist, Ernst J.: Teaterkonsten och arbetareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teaterkonsten och arbetareklassen.
För TIDEN av ERNST J. LUNDQVIST.
Länge har en alldeles felaktig
uppfattning beträffande
teaterkonsten och dess förhållande, värde och
lämplighet för arbetareklassen gjort
sig gällande.
Hos arbetarna själva stötte man
på hårdaste missförståelse. "Livet
är svårt för oss förut. Varför skulle
vi då gå på teatern och se sorgliga
saker, gråta och känna oss
olyckliga?" Det var länge en stående fras
från det hållet. Och från det andra
hållet fick man ständigt höra:
Arbetarna förstå inte den sanna
konsten, ha ingen uppfattning. De
måste ha ’ lätt’’ gods, som de kunna
smälta. Stycken, utan innehåll, med
tvivelaktigt värde; meningslösa
revyer, lustspel o. dyl. kram,
huvudsakligast bearbetningar, är lämpligt
att ge dem. De verkliga sceniska
konstverken — de stora tankarna,
de väldiga problemen, erhållande
liv, form och färg genom författares,
regissörers, skådespelares och
dekoratörers gemensamma, omsorgsfulla
och svåra arbete, fanns ingen orsak
att ge arbetarna.
Och så drogs teaterkonsten ned;
blev en parodi på sig själv. Smaken
hos publiken försämrades,
omdömesförmågan blev om möjligt mindre än
den varit förut. De stora och
värdefulla dramaturgerna fingo aldrig
fram sina verk för den stora
masspubliken, där de annars kunnat
väcka och fostra och framförallt
utveckla sinnena.
Det är ett sorgligt faktum detta.
Men tyvärr är det sant. Lägges så
därtill, att teaterkonsten alltmera
blivit neddragen till affär, så blir
förhållandet ännu mera
beklagansvärt.
Landsorten har i all synnerhet
blivit olyckligt vanlottad på detta
område. Kritiken har varit svagare
och mera maktlös där, följaktligen
har den dåliga utvecklingen av
teaterkonsten där fått ett mera fritt
spelrum.
Har då inte teaterkonsten en
uppgift, ett värde och ett mål även då
det gäller arbetareklassen?
Jo, den har en ofantligt stor och
härlig uppgift, ett värde, som inte
kan uppskattas nog. Och dess mål,
när det gäller folket, skulle vara
(och är det även hos många verkligt
medvetna och kännande
dramaturger och skådespelare) det härligaste,
det största, det värdigaste som gärna
kan tänkas.
Teaterkonstens uppgift är
mångfaldig. Den skall fostra massan;
förädla och utveckla den. Den skall,
ge liv, form och färg åt författarens
tankar; den skall höja, rena och
förädla publikens smak; den skall
framhäva den oändliga skönheten i livet,
i naturen och, framförallt, i det
mänskliga tankelivet. Den skall
framdraga och avslöja
missgreppen, väcka nya idé- och
tankeströmningar, tydliggöra problemen
och ge impulserna till ett verkligt,
medvetet och värdigt själsliv. Det
är dess huvuduppgifter. Man kunde
kanske säga det kqrtare: Den skall
lära människorna förstå sig själva,
sitt liv och sin miljö, sin längtan och
sin förtvivlan, sin glädje och sin
sorg.
En bok, ett konstverk, ett natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
