Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Lundqvist, Ernst J.: Teaterkonsten och arbetareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sceneri, ett samtal kan väl väcka
känslor och fostra, ibland rent av
skaka upp en människa. Men det
intryck hon behåller därav kan
ytterst sällan bli så varaktigt och
genomgripande, som de, vilka ges
henne på teatern. Dessa få ett rikare,
omedelbarare, verkligare liv, en
form och en färg, som förhöjer och
stegrar känslorna, impulserna,
stämningarna.
Låt oss endast tänka på
teaterkonstens rent psykologiska värde. Låt
oss tänka på dess värde då det
gäller inträngande i de med livet
sammanknippade problemen. Låt oss
slutligen tänka på dess värde som
rent socialt uppfostringsmedel. Vi
behöva inte mera för att förstå och
uppfatta vad den kan betyda för
utvecklingen, för framåtskridandet.
I det socialistiska rättf
ärdighetssträ-vandet, vilket för oss blivit en del av
vårt eget jag, kunna vi inte nog
fröjda oss, att vi ofta ha
teaterkonsten till bundsförvant. Först på
senare tid ha vi lärt oss inse detta; ja,
alla av oss kanske inte ännu fått upp
ögonen därför.
När vi en gång blivit fullt och helt
medvetna därom, skall vårt
förhållande till teaterkonsten betydligt
förändras. Vi skola tvingas att
omvärdera densamma och vi skola sluta
ett troget förbund med densamma.
De första tecknen på denna nya
uppfattning ha redan börjat visa sig
och frukterna därav skola bli
sådana, att teaterkonsten inom kanske
blott få år är en av våra förnämsta,
starkaste och vältaligaste agitatorer
för ett bättre, människovärdigare
liv; en lämpligare, rättvisare
samhällsordning. ,
I våra folkparker se vi dessa
glädjande tecken redan. På våra
folkscener möter oss detsamma.
Redan ha vi sett de gamla
trosdogmerna, beträffande teaterkonsten och
dess förhållande till arbetareklassen,
brytas ned med bevis efter bevis.
Det har kostat viljorna, som ställt
sig i spetsen, ofantligt mycket. Det
har kostat rastlöst arbete,
uppslitande strider mot tvivel och svårigheter,
ekonomiska förluster, ibland av ren <,
ruinerande slag. Men viljorna ha
lyckats. Trotsarna ha fått allt flera
på sin sida och det är säkerligen into
långt kvar till den tid, då deras
arbete skall erkännas, förstås och upp*
skattas till sitt rätta värde. Då ha
de nått den första milstolpen på sin
besvärliga och mödosamma väg,
dessa beundransvärda viljor, som
ingenting kunnat nedbryta. Men då
först börjar också deras verkliga,
fruktbärande och obehindrade
arbete i kulturens, i
framåtskridandets, i utvecklingens tjänst.
Teaterkonstens mål är stort,
vittomfattande/brett. Lika omfattande
som dess medel. Ännu svävar det
fjärran, avlägset. Men är väl vägen
bruten, skall det uppfattas och
förstås av alla. Och då skall
teaterkonsten bli en av mänsklighetens och
därmed kulturens dyrbaraste
skatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
