Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - B. A—t: Elsass-Lothringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
TIÖEN
ler Hans Karl Abel på ett ställe
yttrandet : "för att ett folk, som lidit
något sådant, skall kunna finna sig
tillrätta igen, behöves det m y
c-k e t tålamod och en lång
fred": Själv lämnar förf. övernog
med exempel på, hur totalt det förra
uteblev. Att det senare villkoret ej
kom till uppfyllelse, behöver ju
ingen bevisning.
En lag av den 9 juni 1871
förklarade de ny inkorporerade,
territorier-ha för ett riksland, d. v. s. en det
förenade tyska rikets gemensamma
egendom. 1 rikets namn uppdrogs
åt kejsaren att utöva suveräniteten.
Lagen av den 30 september 1871
satte i spetsen för rikslandet en
överpresident, direkt sorterande under
rikskansleren, och bestämde
ytterligare, att den lagstiftande makten
skulle läggas i förbundsrådets och
kejsarens händer. 1 denna lag var
det emellertid en paragraf, den
beryktade § 10, "diktaturparagrafen",
som fullt klart ådagalade, med
vilken total brist på förståelse för de
naturliga känslorna hos den
nyim-patrierade befolkningen man gick
tillväga. Paragrafen gav
överpresidenten rätt att, med ansvar endast
inför kejsare och kanslär, "vid
tillfälle av fara" träffa de mest
vittgående och ingripande åtgärder. På
honom överflyttades den makt, som
vid belägringstillstånd utövas av
militärmyndigheten och under hans
kommando ställdes samtliga i
Elsass-Lothringen förlagda trupper. Hans
rättigheter innefattade bl. a.
husundersökningar dag- och nattetid,
dispositionsrätt över alla vapen och all
ammunition, indragningsmakten
vis à vis tidningar och tidskrifter
samt upplösningsrätt av möten och
sammankomster.
De följande åren medförde
visserligen smärre förbättringar, av vilka
väl rättigheten att välja femton
riksdagsledamöter kändes som ett steg i
riktning av att lindra det järnhårda
greppet om strupen, men först 1879
ansågs det tillrådligt att genomföra
den författningsändring, som
flyttade styrelsens säte till Strassburg
från Berlin och åtminstone delvis
medförde en art av självstyrelse, om
också på det sorgfälligaste
kontrollerad och bevakad. Utrymmet kan
omöjligt tillåta en närmare
redogörelse; en god bild en
miniature av det hela fås emellertid
av ett omnämnande av det sätt,
varpå riksländerna representeras
gentemot riksregeringen. Som
befolkningens organ står en lantdag på 58
medlemmar, på olika sätt utsedda,
dock alla genom medelbara val. ’ Av
lantdagen beslutade lagar och
förordningar tarva förbundsrådets
sanktion för att få gällande kraft.
Men däremot kan landet när som
helst utan sin lantdags vilja eller hör
rande välsignas med av tyska
riksdagen och tyska förbundsrådet
stiftade lagar! Förhandlingsspråket i
lantdagen är (sedan 1881)
uteslutande tyska och kejsaren sammankallar,
hemsänder och upplöser lantdagen.
I riksförbundsrådet saknar
Elsass-Lothringen varje som helst
representation, men väl har detta råd
kontrollrätt över även den lokala
administrationen i rikslandet.
#
Elsass-Lothringens politiska
historia efter 1871 kan delas i tre
perioder. Den första, till omkring
1890, brukar betecknas som en
protesternas period, varunder hela
folket som en man stod samlat tili
strid mot Frankfurtertraktaten.
Redan under nationalförsamlingens i
Bordeaux förhandlingar, febr.—
mars 1871, avgåvos vid två skilda
tillfällen av de deputerade från
Elsass-Lothringen de högtidligaste
protester mot varje fredsfördrag, som
ville skilja de båda guvernementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
