Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - B. A—t: Elsass-Lothringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
TIDEN
tömda. Det enande tecknet bars ej
längre över partiernas
sköldemärken, lokala småstrider togo fatt
uppmärksamheten, särskilt höllo sig de
konfessionella spörsmålen envist
framme på dagordningen. Liksom
före 1870 kunde man särskilja
partibildningarna: folkpartiet,
demokratiskt och antiklerikalt, landspartiet,
klerikalt och högerfärga t, det
lothringska partiet, antiklerikalt, men
på samma politiska plattform som
landspartiet, och slutligen
socialdemokraterna. Helt naturligt sökte
representanterna för dessa partier
anknytning i tyska riksdagen till de
olika fraktioner, som närmast
motsvarade vars och ens
allmänpolitiska ståndpunkt, och på detta sätt
vunno rent tyska synpunkter insteg
i Elsass-Lothringen. Framför andra
drog det tyska centrumpartiet nytta
av den alltmer prononcerat radikala
kyrkopolitik, som dessa år fördes i
Frankrike, och erövrade en stor del
av rikslandets, särskilt det djupt
religiösa Lothringens, katolska
val-manskår. Det vunna insteget
förstod också partiet skickligt att
behålla ; ej förr än under striderna
omkring 1910 kunde en separation
åstadkommas.
Denna "kyrkogårdsstillhet", som
man kallat den, lönades från
riksregeringens sida med smärre
lindringar i de hårda förhållandena. Som
verkliga framsteg mot ökad
självstyrelse förtjänar kanske antecknas,
att diktaturparagrafen slopades och
passtvånget upphävdes (1902). En
klok och smidig, tillmötesgående och
försonlig politik skulle vid denna tid
ha funnit det starkaste gensvar och
rönt stor framgång. Men överheten,
såväl den allra högst upp som
representanterna hela skalan nedför
lagade i stället så, att oviljan mot
det tyska regementet alltjämt hölls
livlig och varm. Övergrepp och
trakasserier, löjligt kitsliga tolkningar
av förlegade paragrafer oc¾ ett små-
aktigt handhavande av formell
kontrollmyndighet, alltsamman bidrog
till att göra
motsättningsförhållandet mellan det elsassiska och tyska
livstemperamentet klart och skarpt.
Med eller mot sin vilja ryckes folket
upp ur den likgiltighetens vila, som
i tio år brett sig ut över landet.
Fransman får man inte vara,
tysk vill man inte vara, så
återstår då ingenting annat än att bli
elsass-lothringare. Den period i
Elsass-Lothringens politiska historia,
som går in ungefär vid sekelskiftet,
kan närmast signeras med
nationalitetssträvandenas patriotmärke.
Landet känner sig ej som en del i ett
större helt, utan som ett skarpt
begränsat samfund med alldeles
säregen kultur. Rörelsen, som vinner
terräng med oanad fart, får sitt o>
gan i La revue alsacienne illustrée,
som uträttar ett beundransvärt
skickligt arbete genom att klargöra
för sin publik landets egenart, dess
traditioner och sammanhang med
förfluten tid, dess samtida kultur
och dess utsikter för framtiden.
Folkmuséer upprättas och stora
ansträngningar nedläggas på att
fullkomna den elsassiska dialekten.
Diktare uppmuntras att skriva på sitt
"mål", ja, till och med en elsassisk
teater upprättas i Strassburg.
Denna kulturella revolution fick
givetvis stort inflytande på det politiska
tänkandet, som logiskt kom att gå
i banan: självstyrelse ända mot
autonomi, åtminstone i samma
utsträckning som för de övriga
förbundsstaterna.
De stridigheter, som härom
uppstodo och vilka till en tid troddes
skola kunna avvecklas genom
författningsreformen av 1911, ligga ju
så nära i tiden, att den politiskt
intresserade ännu torde ha
huvudlinjerna ganska klara. På ena sidan
en allt starkare och enigare
lantdag, samlad om kraven på inträde
för Elsass-Lothringen i de tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
