Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - B. A—t: Elsass-Lothringen - Bernstein, Eduard: Socialdemokratin och rätten till inblandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obehagliga ställning kräver han:
Öppna /underhandlingar med
Elsass-Lothringens lantdag om inträde
bland de tyska förbundsstaterna!
Det är nu enda sättet att
förekomma, att frågan om
Elsass-Lothringen blir en av den kommande
fredskonferensens viktigaste och mest
svårlösta.
Att detta senare i alla fall skulle
kunna undvikas även genom ett
nytt kanslärstal eller t. o. m. några
förberedande åtgärder, tror väl ej
mången utom Tyskland. Det
existerar en fråga:
Elsass-Lothringen, i dag likaväl som under den
enstämmiga protestperioden. Och
från Frankrike ljuda alltjämt
ledande stämmor, vilka, då nu kriget
kommit trots allt, beteckna
"des-a-nnexionen" av
TAlsace-Lorraine som det viktigaste av
Frankrikes krigsmål.
* #
#
Efter slutat manuskript har förf.
i de sista häftena av "Die neue
Zeit’’, som K a r 1 K a u t s k y
redigerade, sett en av Kautsky
sammanställd, kort historik av
Elsass-Lothringens tillblivelse och öden,
vari ges klara bevis för, att
provinserna aldrig genomgått den
germa-niseringsprocess, som skulle kunna
utgöra grundval för påståendet, att
1871 års gränsreglering endast vore
en desannexion.
Socialdemokratin och rätten till inblandning.
För TIDEN av EDUARD BERNSTEIN.
Översättning ur DIE NEUE ZEIT.
Nedanstående artikel av Eduard
Bernstein är hämtad ur sista numret
av "Die Ncue Zeit" under Karl
K a u t s k y s regim. Artikeln, som icke
Itan anses uttömmande behandla frågan,
vittnar om det djupa frisinne, den
oräddhet och den fördomsfrihet som i
allmänhet präglar det tyska oavhängiga partiets
bästa män. Vi ha ansett det vara skäl
att avtrycka artikeln, då däri
behandlade spörsmål icke är isolerat tyskt atan
Tör alla länder i världen.
President Wilsons svar på påvens
fredsnot innehåller satser, som
kunna uppfattas på det viset, att
Förenta staternas regering icke kommer
att sluta fred med Tyskland, så
länge dess politiska författning icke
förändrats i demokratisk riktning
och de nuvarande
regeringsinnehavarna ersatts med andra. De
viktigaste av dessa satser lyda:
Målet i detta krig är att befria
världens fria folk från hotet av en väldig
militärmakt, som ledes av en oansvarig
regering... Denna makt är icke dot
tyska folket, det är det tyska folkets
obarmihärtiga härskare.
Det är icke vår sak, hur nämnda stora
folk kommit under detta herravälde eller
tidvis med beredvillighet underkastat sig
detta herraväldes mål. Men det är vår
sak att den övriga världens historia icke
längre blir beroende av utövandet av
denna makt. Att enligt Hans Helighets
förslag träda i förhandlingar med en
sådan makt skulle, såvitt vi kunna förstå,
betyda, att den återvunne sin kraft,
förnyade sin politik... Vi kunna icke
acceptera Tysklands nuvarande härskares
ord som en borgen för någonting, som
skall hava varaktighet, såvida det icke
understödjes av beviskraftiga- u t-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
