Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Bernstein, Eduard: Socialdemokratin och rätten till inblandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDUARD BERNSTEIN: RÄTTEN TILL INBLANDNING.
255
skulle kunna tillfredsställa
Österrike utan att skada Serbiens
suveräna rättigheter och oavhängighet"
och tanken var, att Serbien vid
uppfyllandet av Österrike-Ungerns
fordringar skulle kunna säga, att det
utförde ett uppdrag av Europa och
icke av den enskilda staten
Österrike-Ungern.
Därmed vore emellertid en remna
riven i den statliga suveränitetens
begrepp, sådant detta hittills hade
varit giltigt. Ingen skada, ty detta
suveränitetsbegrepp är eller har
hittills varit det starkaste hindret för
utbildandet av en folkrätt, som i
sanning förtjänat detta namn.
Det är naturligtvis två skilda
saker, om vilken som helst stat eller
två skola hava rätt föreskriva en
tredje hur denne skall gestalta sina
lagar eller tillämpa dem, eller om
man tillerkänner denna rätt åt en
konferens av stater, vilka på grund
av sin sammansättning kunna anses
befogade att tala i det helas namn
såsom skiljedomstol. Det
förkastliga i den Heliga Alliansen var
icke, att densamma genom sin
förbindelse av stater ville skapa ett
rättstillstånd för Europa och
säkerställa detta. Det låg däri, att detta
heliga förbund var en
sammansvärjning av autokratiska regeringar för
att hålla folken under
förmynderskap, för att på alla sätt motverka
strävandena efter demokratisk
självstyrelse och det tryckta och talade
ordets frihet, och för att
upprätthålla en fördelning av länderna, för
vilken icke samhörighetskänslan och
befolkningarnas politiska behov låg
till grund, utan vilken
makthavarnas röveri och schacker givit dess
sista gestalt.
Vad president Wilson
proklamerat är motsatsen. Hans svar på den
påvliga noten påstår att det för
honom handlar om att förhjälpa
folkens självbestämningsrätt till sin
rätt och undandraga
utrikespolitiken inflytandet av oansvariga och
militaristiskt sinnade element. Den
ville anses för en kungörelse, som
uttalar, vad alla de nationer känna,
vilka i dag stå i krig emot Tyskland.
Och då dessa nationer utgöra tre
fjärdedelar av kulturvärlden, anser
Wilson sig berättigad att genom
detta svar som medel tillropa det
tyska folket ett antingen — eller:
antingen demokratiserar ni er och
erhåller en fred omedelbart i den
påvliga rundskrivelsens anda eller
också fortgår kriget tills
fullständig utmattning inträtt. Den däri
inneslutna inblandningen i Tysklands
politiska författning bör icke
uppfattas som ett enskilt lands
diktamen emot ett annat utan som en
formulering av flertalet kuturnationers
beslut med avseende på villkoren
för folkens framtida fredliga
samlevnad.
Att denna senare förutsättning i
sak är träffande kan icke bestridas.
Den träffar den punkt, där alla
ledande politikers tal, såväl
regeringsmedlemmars som
oppositionsmäns i de mot Tyskland stående
länderna sammanlöpa. På sitt
återhållsamma, hatfullhet undvikande
sätt hade Edward Grey uttalat detta
redan i sin interwju med
representanten för "Chicago Daily News"
den 10 april 1916. På amerikanens
anmärkning, att Bethmann-Hollweg
förebrådde England att vilja
förinta det fria och eniga Tyskland,,
svarade Grey:
Sädana förrycktheter ha aldrig fallit
oss in. Vi vilja ingenting dylikt, och
herr v. Berhmann-Hollvtfcg vet, att v?
icke vilja något sådant. .. Man kan icke
genom främmande våldsmakt och
brutalitet döda ett folks själ. Vi tänka icke
på att inlåta oss på ett så dåraktigt och
verkningslöst företag. Vi tro, att det
tyska folket — när en gång de av de
alltyska hysta drömmarna om
världsherravälde blivit krossade — skall
komma att kräva att själv få taga
övervakandet av regeringen i sin hand, och
därpå beror hoppet om tryggad frihet och
nationell oavhängighet i Europa. Ty ert
tysk demokrati skall icke planera eller
anstifta krig . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
