- Project Runeberg -  Tiden / Nionde årgången. 1917 /
254

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Bernstein, Eduard: Socialdemokratin och rätten till inblandning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

TIDEN

Med hänsyn till det senare är det
icke ointressant att framhålla en
sats ur Bernard Shaws vid krigets
början offentliggjorda avhandling
"Common sense and the war".
Shaw, som där mycket skarpt
kritiserar sir Edward Greys hållning
omedelbart före krigsutbrottet,
förklarar dock, att England hade, då
Tyskland drog kriget över
Frankrike, alldeles intet annat val haft
än att komma detta till hjälp. Att
förbli åskådare hade varit lika dumt
som föraktligt.

Ur demokratisk synpunkt hade dot
betytt att tåla (Tysklands) anspråk att
pä militaristiskt vis få förfoga över
världen. Ur internationell-socialistisk
synpunkt hade det betytt att erkänna ilen
extremt n a t i o n a 1 i s t i s k a
å s k å d n ingen att andra länders
folk äro främlingar och att det ej angår
oss, om de skära halsen av varandra . . .
Det fanns då intet val. Om den
internationella socialistiska byrån varit
utrikesdepartement, Jaurès stått i sir Edward
Greys ställe, Ramsay Miacdonald varit
premiärminister och Ryssland varit
Tysklands och ej vår bundsförvant, så >kulle
dock resultatet ha blivit detsamma: vi
hade -måst draga svärdet för att rädda
Frankrike och för att krossa. Potsdam
(d. v. s. den tyska utilitarismen).

Shaw förtiger naturligtvis icke
det särskilda intresse, som England
hade att ej lämna Frankrike i
sticket, utan låter tvärtom detta
intresse, såsom den historiska
sanningen kräver, fälla utslaget. Men
detta rör det speciella fallet. I
avseende å den a 1 1 m ä n n a
betraktelsen har han helt och hållet rätt,
då han betecknar
icke-inblandnings-ståndpunkten, om det gäller krig
eller krigspolitik, som ett utflöde från
’’extremt-nationalistiska
åskådningar’\

Man kan nu invända att Serbien
är en småstat utan betydelse för
världen, Tyskland däremot ett första
rangens rike av synnerlig betydelse
för världssamfärdseln,
värdshushållningen och det andliga livet i
världen. Vad man skulle kunna bjuda

den förstnämnde, bör dock icke
blott därför vara tillåtet gentemot
den senare. Folkrätten, sådan den
dittills gällt, skilde emellertid icke
mellan stora och små stater, utan
blott mellan suveräna stater och
stater, som stå i något slags
avhän-gighetsförhållande till andra, och
statsrättsligt var Serbien i lika hög
grad en suverän stat som Tyskland.
För den principiella fråga, som här
sysselsätter oss, är därför den
.förutnämnda skillnaden betydelselös.
Faktum är att i detta fall liksom i
andra fall, till vilka i det föreståend ■■»
hänvisats, mycket konservativa
regeringar tagit sig rätten att på
grund av allmän eller egan
säkerhets fordringar inblanda sig i
bestämda staters inre förhållanden, att
framställa fordringar, som ingripa i
dessa staters författningsliv och
använda vapenmakt, om deras
fordringar icke blivit fyllda.

Med hänsyn till fallet
Österrike-Ungern—Serbien är det för övrigt
att märka att, alldeles bortsett från
Tyskland, icke blott det då
konservativa Ryssland utan även de
liberal-demokratiska staterna England
och Frankrike icke utan vidare
förkastade Österrike-Ungerns
fordringar utan tillerkände dem en
betydande grad av berättigande samt
rådde Serbien, då detta vände si¾4
till dem, att tillmötesgå
dubbelmonarkien så långt som det kunde ske
utan ntt prisgiva sin suveränitet.
Edward Grey sökte till och med, då
krisen tillspetsade sig, till slut
rädda situationen därigenom, att han
tog fasta på en av den världskloke
San Giulano utkastad tanke och
gjorde ett förslag den 30 juli 1914,
vars avsikt var att framkalla en
förklaring från makterna, på vars
grund Serbien kunde uppfylla även
resten av de österrikiska
fordringarna utan att kompromettera sina
suveränitetsrättigheter. Det hette
däri (n:r 103 Blå boken):
"Makterna skulle pröva hur Serbien helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free