Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
TIDEN
trade i regeringen delade alltså de
franska socialisterna upp sig i två
riktningar med i fråga om fallet
Millerand mycket olika åsikter. Den
ena riktningen försvarade Millerand
delvis med stort eftertryck, under
det den andra riktningen
synnerligen skarpt angrep honom.
Trots denna svåra strid
sammanträdde den franska
socialdemokratins 6 olika grupperingar till en
enighetskongress i december 1899.
Kongressen hölls i Paris. Det
lyckades också att förena nämnda grupper
på en gemensam allmän basis. Men
konststycket lyckades blott emedan
man kringgick själva fallet
Millerand. I stället för att taga ställning
till Millerands ledamotskap i
regeringen avfattade man ett allmänt
hållet uttalande. Kongressens rädsla
för att taga bestämd ställning
framgår av en skildring, som Hubert
Lagardelle publicerat i Die
Neue Zeit den 31 januari 1900.
Han meddelar där att på
kongressen fanns en intransigent riktning,
"som proklamerade att en socialist
under inga förhållanden och på inga
villkor någonsin kunde deltaga i den
borgerliga regeringsmakten".
Denna riktning omfattade majoriteten
av guesdisterna, Vaillants grupp
(blanquisterna) och den
kommunistiska alliansen. Men det fanns också
en anti-intransigent riktning, som
" i allmänhet medgav att det
socialistiska partiet måste akta sig för att
sända någon representant in i en
borgerlig ministär, men likväl
menade att undantagsvis vid svåra
kriser under noggrant angivna vill-
kor och under bestämd kontroll
kunde det vara möjligt att sända in
en socialist i centralmakten "’.
Denna riktning omfattades av vissa
revolutionärer, nämligen
allemanister-11a och den av Jaurès representerade
vänstra flygeln av de oavhängiga,
samt av de moderata broussisterna
och de oavhängigas högra flygel med
Viviani och Millerand.
Den intransigenta riktningen hade
till besvarande uppställt frågan:
Tillåter klasskampen att en socialist
inträder i en borgerlig regering?
Denna fråga besvarades med 818
"nej" emot 634 "ja".
De antiintransigenta samlade sig
omkring följande resolution:
"1 det den socialistiska kongressen
medgiver, att särskilda förhållanden
kunna inträda, under vilka partiet skulle hrv
att pröva frågan om socialisters
deltagande i en borgerlig regering, förklarar
densamma, att partiet under det
kapitalistiska samhällets och socialismens
nuvarande tillstånd såväl i Frankrike som
i utlandet allenast måste sträva att
erövra de platser i kommuner, i landsting
och i stat, som besättas genom val, enäi1
dessa ställningar äro beroende av det
organiserade proletariatet som klassparti
vilket, i det detsamma me-d egna krafter
eätter sig fast däri, börjar
kapitalistklassens politiska expropriation, som det
måste att avsluta såsom revolution. *’
Denna resolution, antogs med den
väldiga majoriteten av 1,140 röster
mot 240.
Enligt Lagardelle skall detta vid
första påseendet förvirrade dubb
elvotum betyda, att varken den
inträn-sigenta riktningen (Guesde och
Vail-lant) eller den opportunistiska
(Millerand och Viviani) kunde triumf era.
Och att man bör särskilt hålla sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
