Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: MINISTERSOCIALISMEN.
261
votum nummer två, som medger
möjligheten av ministersocialism.
Efter att ha genomgått denna
ganska underliga procedur på den första
franska partikongressen efter
regeringsbildandet kom fallet Millerand
upp på den internationella
kongressen i Paris år 1900.
Internationalens första resolution om
ministersocialismen.
Här antogs en resolution, som
formulerats av Karl Kautsky och
hade följande lydelse:
I en modern demokratisk stat kan
proletariatet icke tänka på att erövra den
politiska makten genom en plötslig kupp.
Denna erövring kan fastmer blott bilda
avslutningen på ett långt mödosamt
arbete att politiskt och. ekonomiskt
organisera samt fysiskt och moraliskt
pånyttföda proletariatet, ävensom på det stegvis
fortgående besättande av platser i de
kommunala och lagstiftande församlingarna.
Men den högsta regeringsmakten kan,
där den är centraliserad, icke erövras
styckevis. En enstaka socialists inträde i
en bourgeoisregering kan icke betraktas
som en normal begynnelse till erövring av
den politiska makten utan blott som en
övergående nödfallsutväg under trycket av
undantagsförhållanden.
Huruvida och när den politiska
ställningen i ett bestämt fall kan kräva detta
vågade experiment är en taktisk, icke en
principiell fråga. Den
internationella kongressen har icke att döma över
sådana. Men i alla händelser kan en
socialists inträde i en bourgeoisregering
endast under den förutsättningen lova
några verkliga fördelar för det kämpande
proletariatet, att partiet med avgjort
flertal godkänner detta steg samt att den
socialistiske ministern är och förblir
ombud för ett enhetligt socialistiskt parti.
Står han däremot oberoende av sitt parti,
så hotar hans deltagande i
bourgeoisrege-ringen att verka desorganiserande och för-
virrande på det kämpande proletariatet,
att därigenom försvaga i stället för att
stärka det samt sålunda hindra i stället
för att främja dess erövring av den
politiska makten.
Kongressen förklarar att en socialist
måste utgå ur en bourgeoisregering, och
det organiserade partiet förklarar att
densamme visat partiskhet i den ekonomiska
kampen mellan kapital och arbete.
Denna resolution antogs med 29
röster mot 9.
Jules G u e s d e hade
framlagt ett förslag till uttalande, så
lydande :
Kongressen uttalar att den med erövring
av den politiska makten förstår
kapitalistklassens politiska expropriation, vare
sig sedan denna sker på fredligt eller
våldsamt sätt.
Så länge bourgeoisin regerar kan
följaktligen en sådan expropriation icke
förenas med mottagandet av sådana
valuppdrag, som partiet kan med egen kraft,
cl. v. s. genom de till ett klassparti
orgM-niserade arbetarna, erövra. Men givetvis
är denna expropriation oförenlig med något
slags delaktighet från socialistiskt håll i
bourgeoisregcringar, mot vi¾ka socialisterna
alltjämt böra. stå i oförsonlig opposition.
E n r i c o Fe r r i, den italienske
socialisten, framlade också ett
anti-rnmisteriellt uttalande, som hade
följande lydelse:
Kongressen slår fast att trots
förändringarna i bonrgcois-regeringarnas
parlamentariska tadvtik i de länder, där det
socialistiska partiet växt till en styrka,
ägnad att väcka oro hos dessa, ha
förhållandena i det nutida ■samhället icke
förändrats i vad angår själva den
grundläggande klyvningen i en kapitalistklass å
ena, industri- och jordbruksproletärcr ä
den andra sidan.
Kongressen erinrar om att det
socialistiska partiet endast kunnat bildas och gå
framåt genom att klassmedvetenheten klart
och fullständigt väckts hos arbetarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
