Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England år 1886 för första gången
inträdde i ett ministerium. Det var
Broadhurst och han var
visserligen icke socialist men det rörde sig
om representation för klassen och
Broadhurst var, vad än må förebrås
honom, de organiserade arbetarnas
erkände representant och han antog
posten med deras instämmande.
Likaså skedde med Burt 1892. För
honom höllo
arbetareorganisationerna, vars avlönade tjänsteman han
var, platsen öppen under
minister-skåpet. Deras inkallande i
ministeriet var en verkan av
arbetareklassens uppnådda politiska inflytande.
T denna omständighet, att deras
inträde skedde under n o r m a 1 a
förhållanden ligger, menar Bernstein,
dess .särskilda historiska betydelse.
Ingen liberal regering är, förklarar
Bernstein, mera möjlig utan
åtminstone en representant för de
organiserade arbetarna.
Den idén, att städse vilja kvarstå
i opposition, är för en viss
uppfattning mycket förförisk, men för ett
stort parti praktiskt outförbar,
fortsätter Bernstein. Icke såsom
undantag utan som regel inträder i
historien varje kulturnation i faser,
där nya regeringskoalitioner äro
påkallade, emedan de dittills
härskande icke längre och de dittills
behärskade icke ännu äro starka nog att
allena handhava regeringsmakten
så, att den sociala organismen utan
allvarliga stockningar fungerar.
Jag har, säger han vidare,
ingenting emot att man för socialisters
inträde i blandade regeringar upp-
ställer vissa betingelser. Men dessa
få blott icke vara impossibilistiska.
De få icke inskränka till
tvångsläge n det, som enligt alla givna
tecken kan förutses bli
normalfallet under en.viktig fas av den
samhälleliga utvecklingen.
För mig betyder satsen:
"regeringsmaktens erövring kan icke ske
styckevis", utvecklingstankens
prisgivande åt den sociala
katastrofteorin liksom jag i påståendet att en
socialists inträde i en borgerlig
regering kränker klasskampen ser en
bornerad uppfattning av denna
kamp och klasskampens
begrepps-mässiga inskränkning till bestämda
former.
Eduard Da v i d förklarar i en
annan artikel i samma tidskrift att
han "i skarpaste motsättning till
Kautsky hyser den meningen, att
regeringsmaktens erövring i
parlamentariskt regerade stater kan oeii
•kommer att ske blott styckevis".
Han menar att v ä 1 j a r e m a s s o
r-n a skola tvinga de
socialdemokratiska partierna att taga portföljer vid
vänsterliberala regeringsbildningar,
hur ofta teoretikerna än må bevisa
att det är det skändligaste förräderi
mot klasskampens princip.
Väljaremassorna skulle icke förstå att deras
ombud gåve ett maktmedel från sig,
genom vilket de visserligen icke
kunde frambringa det kollektivistiska
samhället men väl genomföra
djupgående sociala och politiska
reformer, som skulle ganska väsentligt
förbättra proletariatets läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
