Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
TIDEN
dan det adertonde århundradet
utarbetat den, kan absolut icke skiljas
från idén om bundenhet genom
förnuftets lag och från självansvarets
tanke. Även där en av
huvudrötterna till 1789 års frihetslära måste
sökas, i John Lockes lära om den
fullkomligaste friheten och jämlikheten
i naturtillståndet, det vill säga före
ingåendet av samhällsfördrag, är
denna frihet ingen tygellöshet. Den
är nämligen inskränkt genom a
1 a w of Nature, genom den
naturliga rätten.
Ehuru naturtillståndet är ett frihetoiis
tillstånd, säger Locke uttryckligen, är det
dock intet s t a t e of licence, inlet
tillstånd av tygellöshet. Människan har
visserligen <cn obestridbar frihet att
förfoga över sin person och sin egendom.
Däremot har hon icike friheten och rätten
att förinta sig själv, icke heller att göra
andra skada eller störa dem i åtnjutandet
av deras timliga goda, förutom då ett
ädlare mål än dessa förmåners bevarande
så erfordrar. I naturtillståndet härskar
naturens lag, som gör sig allt underdånig,
och förnuftet — ty detta är denna
naturens lag — lär alla människor, vilka
lyssna till det, att, ehuru alla äro lika och
oavhängiga av varandra, ingen har rätt
att skada den andres liv, hälsa, frihet och
egendom.
Alltså är redan hos den
individua-listiske Locke friheten ingen
obundenhet. Avgörande för vårt
sammanhang är emellertid att idéerna
om frihet och jämlikhet i tidsåldern
omkring 1789 stodo under
övervägande inflytande av Rousseau. Och
det var läran i Eousseaus
samhällsfördrag och dess begrepp
gemen-s a m h e t s v i 1 j a — volonté
géné-rale — som bildade den egentliga
grundvalen för dessa idéer. Ur
denna ingalunda individualistiska anda
stammade väsentligen förklaringen
om de mänskliga rättigheterna i den
franska revolutionen. I en mycket
ingående undersökning, som grun-
dar sig på omfångsrikt källmaterial,
har d :r Robert R e d s 1 o b
ådagalagt att den av Jellinek
företrädda läran att de mänskliga
rättigheternas förklaring härstammar
från Lockes tankevärld och från den
av honom påverkade amerikanska
oavhängighetsförklaringen icke
håller streck. Med rätta har Jellinek
påpekat den betydelsefulla
skillnaden i Lockes och Rousseaus
uppfattning. Enligt Rousseau betyder
samhällsfördraget det fullständiga
avståendet av alla individers
rättigheter till samhället.
Individen, säger Jellinek, behåller
ingen atom av rättigheter för sig själv,
så snart han inträder i staten. Allt vad
han erhåller av rättigheter, får han av
volonté general’C... Föreställnir
-gen om en ursprunglig rätt, som
människan tar med sig in i samhället och
uppställer som rättighetsgräns (som ho?
Locke) förkastas uttryckligen av
Rousseau.
Men just detta, påvisar Redslob,
är också fallet i den franska
förklaringen. Den "känner inga
mänskliga rättigheter från förstatligt
tillstånd, som skulle begränsa den
statliga makten. Den känner icke
människorättigheter utanför staten, den
känner endast människans
rättigheter i staten. Sålunda står den
främmande för Lockes lära ... Och
vidare: De mänskliga rättigheternas
förklaring är byggd på
gemensam-hetsviljans tanke. En kollision
mellan den individuella och den statliga
rättssfären, som Locke förutsätter,
är alltså omöjlig."
Så ser alltså tygellösheten,
liber-tineriet från 1789 ut. Man får icke
glömma att själva skräckväldet från
1793 genomfördes i dygdens namn,
vilket icke var någon fras utan
tvärtom revolutionär patriotism.
Men må vi lyssna till Rousseaus
egen stämma för att förvissa oss om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
