Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX ADLER: 1914 ÅRS IDÉER.
271
en historisk mening, måste man ge
Kjellén rätt, när han tillägger: "En
allvarligare fråga kan icke ställas
till det släkte, som lever i denna
stora tid." Men vad som ännu
under första krigsåret hette en stor tid
har för länge sedan, till och med i
officiella regeringskommunikéer,
blivit en fruktansvärd, förskräcklig, ja
vansinnig tid. Och i samma mån
detta ord förlorat sin goda klang,
måste ock alltjämt starkare tvivlet
uppstiga, om tiden från 1914
överhuvud i sig inneslöt så mycket av
storhet och värde, att den för mådde
skänka oss något nytt, eller om den
icke också i moralisk och kulturell
bemärkelse förblivit trogen sin
allmänna karaktär att sätta oss på
alltjämt knappare ranson.
Men troligen måste den aldrig så
litet kritiskt stämde läsaren redan i
början fråga : Ja, men var i
herrans namn ha 1789 års idéer varit
d e h ä r s k a n d e i vår tid före
kriget 1 Var blomstrade de stora
idéerna om. frihet, jämlikhet och
broderskap"? Voro de icke i stället
ännu alltjämt ouppfyllda fordringar,
som överallt värmde folkets
politiska förhoppningar och revolutionära
glöd? Man gnuggar sig i ögonen:
de konservativa i något som. helst
land genomträngda av 1789 års
anda, de liberala fabrikanterna och
finansmännen som
carmagnoledan-sare i broderskap med sina
funktionärer och arbetare! — Ja,
undervisar oss professorsgrundligheten, det
ser bara ut som en. motsägelse. Vi
måste först veta vilka 1789 års
ideal egentligen äro. Det vill säga,
som vi strax skola se, först måste
dessa ideal helt och hållet dragas i
dyn, vilket sker i form av en
skenbar kritik, för att sedan gälla som
en försnmpad tids härskande idéer.
Att i verkligheten denna tid själv
för länge sedan fallit från 1789 års
idéhöjd och måste falla, blir en
dylik kritik fullständigt förborgat.
Vad blir det hos Kjellén av den
första idén. från 1789, av frihetens idé?
Han ser i den ingenting annat än
"obundenhet, band som felas".
Därigenom blir för honom denna idé till
blott och bart en negation i och för
sig; den är "den renaste negering
på andra sidan, gott och ont" (sid.
30). Men därvid stannar han icke,
ty i hans följande utläggningar blir
denne negering alltjämt mera ond
än god. hSedan friheten gjort sin
skyldighet gentemot det adertonde
århundradets fjättrar, ha vi
nämligen kvarhållit den som "en ren
fe-tisch", vilket naturligtvis måste
sluta illa. "Stat, samhälle, kyrka,
familj, lagar, seder, samvete — allt
offras slutligen åt friheten. Ty
ordet frihet betyder bokstavligen
också laglöshet, sedeslöshet,
tygel-löshet, anarki." Visserligen
hade man försökt att genom
inskjutande av föreställningarna
självtukt oeh ansvar bevara
frihetsbegreppet för dessa
konsekvenser. Men det ligger ett logiskt och
praktiskt förräderi i denna idé: tukt
låter sig aldrig härledas ur frihet.
Bevis härför utgöra Paris apacher,
vilka Kjellén med erkännansvärt
mod presenterar som "renodlade
frukter från den dogmatiska
frihetens träd i nästan rakt nedstigande
linje från 1789". Intet under att
till sist också — hu! — omstörtning
och fri kärlek fullständigar
frihetsidéns från 1789 syndaregister (sid.
32).
Vad skall man nu säga om en
sådan kritik, som. snarare tycks
stamma från kafébordets än från
studiekammarens miljö? Den ohjälpliga
identifieringen av frihet med
obundenhet, individualism med
apache-väsen är dock verkligen det hela och
egentliga tankeinnehållet i
jämförelsen mellan 1789 och 1914 hos
Kjellén. En sådan värdesättning är
nu lika mycket logiskt som
historiskt falsk. Förnuftsidén frihet, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
