Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TIDÉN
statsrättsliga begrepp givit uttryck
åt den genomgående sociala och
organisatoriska, alltså ingalunda
indi-vidualistiskt-upplösande, grundkaraktären i sitt tänkande, varpå jag
redan tidigare fäst
uppmärksamheten på grund av vanliga
individualistiska missförstånd gentemot denne
tänkare. Hans bärande politiska
tanke är icke längre den
naturrättsliga uppfattningen av
samhällsfördraget, i vilken de enskilda
framträda som samhällets och statens
herrar, utan begreppet a 11 m ä
n-vilja, som de enskilda äro
underkastade och som i sig har sin egen
lagbundenhet. Och denna allmänna
vilja strävar redan till den
kollektiv uppfattning ay staten som ett
varje individ överordnat helt, som
sedan i den tyska filosofien genom
Fiehte och Hegel fördes till
avslutning i deras sedliga statidé. Just
av samma Hegel som Plenge, som vi
framdeles skola se, anropar som
an-tipod och hjälpare mot den
fördärv-bringande anden från år 1789.
Nu är det visserligen sant att
frihetens idé i dess här utvecklade
sociala mening väl förelyste den stora
tiden från 1789 men att den däremot
ej i samma mening uppnådde
historisk mognad. Den stora
revolutionens seger grundlade — vi veta det
endast allt för väl — ingalunda
frihetens, jämlikhetens och
broderskapets herradöme, varom människorna
den gången drömde, utan endast
bor-gardömet. Men detta kan dock icke
riktas som en förebråelse mot 1789
års anda. Det berodde icke på de
idéer, som utformat programmet för
en mänsklighetsgemenskap, att det
endast blev en ny form för
klassamhället, som etablerade sig med dem.
Vad Kjellén brännmärker som
förfall av 1789 års idéer är långt mer
hans agan klass’ uppstigande, den
borgerliga andan i dess egen
betydelse, utvecklingen av bourgeoisiens
kapitalistiska karaktär till
självmedvetande. I den mån denna
utveckling fortskred trädde alltjämt
starkare den konserverande och
atomise-rande andan hos ett blott på
individens rikedomstillväxt och
maktstegring inriktat klassintresse i
förgrunden gent emot den revolutionära och
följaktligen socialiserande principen
i 1789 års idéer. Det är den från
John Locke och David Hume
härstammande, genom Adam Smith,
Bentham och Manchestermännen
utvecklade ekonomiska
individualismens anda, som icke bör uppfattas
som en konsekvens utan blott som
en succession från 1789. Att anse att
denna ekonomiska och politiska
liberalism, emedan den naturligtvis först
efter den gamla despotismens
krossande genom 1789 års idéer kunde
göra sig gällande, nödvändigtvis
framväxte ur dessa idéer, är ett svårt
exempel på det beryktade felskitet
post h o c, ergo p r o p t e r
ho c (efter detta, alltså till följd av
detta). Det historiska
fortskridandet av utvecklingen från Rousseau
över Adam Smith till Cobden
ådagalägger endast, huru revolutionen,
som först var en rörelse av hela det
samlade undertryckta folket mot
dess despoter och därför kunde
stödja sig på v o 1 o n t é g é n é r a 1 e
och de mänskliga rättigheterna,
snart nog inom sig utvecklade den
nya klasskillnaden mellan härskande
bourgeoisi och rättslöst proletariat,
mellan profittagande ägare och
utnyttjade egendomslösa. T. denna
kvava atmosfär måste naturligtvis
de klart brinnande ljusen frihet,
jämlikhet och broderskap bli de
kvalmigt osande vekar, som Kjellén
nu förhånar. Men detta nedsatta
värde fingo dessa idéer dock endast
för bourgeoisien. För
proletariatet fingo de en ny mening, ju
mera de för den härskande klassen
blevo en "nattstånden luft", som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
