Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX ADLER: 1914 ÅRS IDÉER.
281
nu utmåla den pöl, i vilken det
borgerliga samhället överallt försänkt
livet. När där anklagelser höjas
över egoismens och förvärvsbegärets
oinskränkta framfart, över den
ideallösa jäkten efter framgång,
över livets atomisering till förmån
för det hänsynslösaste framdrivande
av individen, över ägandets mätta
levnadsklokhet, som endast hade hån
och medlidande i beredskap för
offermod och idealism — vad göra då
dessa herrar kritiker annat än
upprepa och bekräfta socialismens
kritik mot detta samhälle, som de
tidigare bekämpat som överdriven, ja
icke sällan som oberättigad och
hat-full? Originella äro de endast däri
— och den originaliteten är
verkligen icke avundsvärd — att de i
kriget se räddningen från alla dessa
livets lumpenheter. Det lönar sig att
en smula efterforska grunderna till
en dylik åskådning hos Kjellén för
att övertyga sig om att det endast
är frasens förtorkande arbete och
begreppsförvirring, som möjliggör
talet om en ny tids inbrytande
idéer, där måttstocken för varje
verklig idé fattas.
Att börja med alltså, anser
Kjellén, är klagan över idealens
bankrutt i’kriget egentligen blott en
klagan över sammanstörtandet av en
överbetonad idealism. ’ ’Individens
kurs sattes av freden så högt, att
den täckte även den rena
tygellös-heten." Vi hörde för mycket talas
om självhävdelse och för litet om
plikter. "Det är övermodet som
blir brutet,’’
Vi fråga oss förvånade: Om vem
talas det här? Var den stora
lidande massan, vars lik betäcka jordens
slagfält, övermodig före kriget?
Kunde den hängiva sig åt en ända
till tygel!öshet stegrad
individualism? Eller var det icke just den,
som alltid talade om de plikter
ägandet pålägger, om de plikter
dess egen organisation krävde av
den, överhuvud om de plikter som
en verklig nationell
socialorganisation föreskriver alla, naturligtvis de
härskande först och främst? När
Kjellén menar, att den "förfärliga
förstörelsen av privata värden
genom kriget och dess fruktansvärda
hänsynslöshet gentemot
privatintressen" varit nödvändig för att
hos individen inskärpa, att hans roll
är en tjänande, så häpnar man
inför en dylik socialpedagogik. Ar då
kriget endast hänsynslöshet mot de
besittandes värden och
privatintressen och ej framförallt mot de
egen-domslösas liv och hälsa — dessa som
utgöra härens huvudmassa??
Vilken fruktansvärd tank- och
känslolöshet uppenbarar sig icke i en
uppfattning, för vilken det hav av
blod och elände, som uppfyller
Europa, endast blir det röda bläck
med vilket den självbelåtne
moralläraren från 1914 anmärker det
individualistiska övermodet hos de
besittande som ett tidsfel!
Till denna omänskliga
socialpedagogik sällar sig det skenbara
djupsinne, som icke vill låta kriget gälla
som en motsägelse till kulturen,
emedan denna kultur blott varit en
yttre, blott varit inriktad på
levnadsförbättring och ökad
bekvämlighet men däremot icke på själiskt
fördjupande. Nåväl, denna
förebråelse är gammal och visserligen
alltför berättigad. Sedan Rousseaus
och Kants dagar reses mot tiden
alltjämt den anklagelsen, att den
väl har civilisation men icke kultur.
Men först djupsinnigheten hos
andar sådana som våra moderna
krigstillbedjare har det varit förbehållet
att låta vägen från endast
civilisation till kultur gå genom krigets
barbari. Först dessa ha varit
upphovsmän till den famösa logiken att
civilisationen, som. ä
n-• n u icke är kultur, h ö j e s
till kultur, när den
b 1 i r ä n n u mindre civ i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
