Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Ström, Erik: “Själslig urartning“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
TIDEN
i ett rent estetiskt intresse, sam han
säger.
Skulle denna strävan hos Poe
bilda ett undantag och springa ur två
källor, och djupast sett ur en abnorm
grund, en annan än den vanliga?
— Men det talas om denna
strävan till stilisering, till det
dekorativa i all allmänhet, utan någon
begränsning, utan det ringaste speciellt
utmärkande, motiverande
karaktäristik, utom den lika allmänna, att
det sammanhänger med det
fantastiska elementet i hans väsen. Det hade
dock varit nödvändigt — när man
gör en så fastslående dom — att
åtminstone i någon mån söka närmare
visa den omdömet bestämmande
karaktären av hans dekorativa strävan,
och söka bevisa sin sats.
Skulle man med ledning av vad
författaren annorstädes i fråga om
hans diktning antytt, söka ge sig på
vad som åsyftats vara den omdömet
bestämmande karaktären i den
Poe-ska stiliseringen, så skulle det väl
vara att den hade i all allmänhet
något onaturligt och omänskligt.
Men därmed går man blott i en
ring. ’ Att förklara att urartningen,
(från människonaturen och speciellt
den poetiska människonaturen, som
norm och art) — i sina utslag skulle
ha något onaturligt, omänskligt och
speciellt estetiskt onaturligt och
omänskligt är blott att utsäga vad
som ligger i dess begrepp.
Det gäller att visa och bevisa, elle.’
att söka detta.
Om. vi ta ut något av de exempel
varmed författaren nöjt sig med att
suveränt hänvisa på som utslag av
den själsliga urartningen hos Poe —
t. ex. korpen på Pallasbysten — i
den världsberömda dikten Korpen —
vad finnes det för stöd för
omdömet? Den gamla korpen med sin
olycksbådande lät synes en naturlig
och förnuftigt vunnen symbol för en
sträng förgänglighet, och i fråga om
hans placering på Pallasbysten, i
den lärde älskarens rum, där han
överblickar och dominerar det hela
och sveper den sörjande i sin skugga
och så ger en sträng ändamåls- och
skönhetseffekt — vad finnes det här
som motiverar omdömet om
detsamma som typiskt utslag av Poes
själsliga urartning?
Ett av de förnämsta utslagen av
hans dekorativa läggning och haná
själsliga urartning framträder,
enligt vad författaren låter förstå, i
all särskildhet i teckningen av hans
blodlösa, utpräglat dekorativa ideala
kvinnogestalter.
Och här beröra vi samtidigt det
erotiska utslaget av hans själsliga
urartning.
lians eros betecknas ungefär som
osund, onaturlig och blodlös.
Det finnes inte en enda skildring
av en sund, blodfylld kärlek, en
naturlig och frisk erotik.
Hans eros förklaras vädja till
be-dömandet även ur synpunkten av
den hos opiumrökaren framkallade
impotensen och heterosexuella
perversionen och fetichismen.*
* Anm. "Ett typiskt exempel på
fe-tiehism hos Poe, nien väl också det enda
mera talande, erbjuder Berenice", säger
författaren. I kapitlet om Poe och
Bean-dela irc framhäves gentemot Beaudelaire,
att kärleken för Poe alltid är något ädelt
och rent och kyskt, en transcendental
ljusstråle, "när han icke såsom i Berenice
vill skildra ett patologiskt fall". Här
insinueras det, såvitt jag förstår rätt och
far döma av det strax föregående, att
det är en objektiv skildring av ett
genom sin exceptionalitet väl för Poe
intressant fall. — Har man rättighet av
en (för övrigt erkänt misslyckad, tidigt
skriven och något hopkonstrad) skildring
av ett patologiskt fall — inan kan
understryka orden en och ett, om man vill
— att döma, att sluta att det är ett
talande exempel, röjande typisk fetichisni,
patologisk urartning i detta fall hos
skildraren och konsekvensen av en längre
tids opicbruk? I denna fråga kan även
ligga något för patografen att besinna.
— Va-d beträffar den impotens och
förandligade sinnlighet och gestalternas
egendomliga" idealitet och Modlöshet, som
enligt förf. och vetenskapen torde vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
