Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Ström, Erik: “Själslig urartning“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
TIDEN
Blodlös, utpräglat dekorativ,
symptom på den själsliga
urartningen, utan pulserande liv —.
Ligeia, som gives av Foe som en
koncentration av finaste och
mäktigaste mänskliga liv, av finaste och
mäktigaste tanke, känsla och vilja.
Ligeia, som karaktäriseras genom
begreppet intensitet och (ungefär)
attributen vitalitet och vildhet.
Ligeia, som är framställd så — och
även bokstavligen ställd fram i en
kraftigt definierad, på livsglänsande
skönhet överrik och djupt levande
gestalt.
Och som i framställningen lever
och darrar av sin inre intensitet
ungefär som en elektrisk glob, som
susar tyst, men där den låga susningeii
blott är det låga ekot och
vittnesbördet om att i henne lever: en djup
storm.
Ligeia, som således framställes
såsom levande av, i en framställning
som ock i icke ringa mån är levande
av, något av det starkaste och mest
förfinade, andliga och nervala 1 i v
— och av något av den personlige
Eros djupare vilja och glöd.
I sanning, knappast torde d :r B
jurman väl någonsin ha upplevat Poes
kvinnogestalter rätt, deras djupt
nervala eller andliga liv — även då
och kanske icke minst när de äro
framställda som försänkta i en
trance, vari och varigenom något av
det som för Poe och väl icke blott
för honom är intensivast i livet och
evigheten förnimmes.
Aldrig, torde han ha sett Ligeia
resa sig och stå inför honom i sin
prakt, som kan sägas likna i någon
mån en nattlig himmel, där enstaka
stjärnor gnistra nära och andra
avlägset och mjölktöcknet av en
vintergata i perspektivet — mot
evigheten.
Aldrig torde han ha förnummit de
mäktiga ögon, de "fulla, de svarta,
de vilda’’ ögonglober och ögondjup,
där något av det som är högsta liv
och något av det som är evighet,
lever — aldrig har han känt dem
blicka in i sitt blod.
Aldrig torde han således ha riktigt
sett och känt — som den Poeska
gestalten torde böra ses och
förnimmas — gestalten resa sig och
ögonen öppna sig, ögonen och gestalten
av Poes högre och ädlare och
starkare och djupare levande Musa —.
—––––Och här berör jag det
sista.
Det gäller påståendet att Poes
Eros överhuvud vore urartad, ett
utslag av den spjälsliga urartningen.
På vad grund bygges detta’? På
den grund huvudsakligen, efter vad
jag kan förstå, att det saknas "en
sund och blodfylld kärlek, en frisk
och naturlig erotik, "att Poes
erotiska dikt och eros vore könlös,
blodlös, livlös, osensuell.
Att den är osensuell är icke visat
och bevisat. Snarare kan man — i
viss mån och i en finare mening —
hänvisa på motsatsen.* Poe var ju
* A n m. IVàs t. ex. skildringen av
Li-geias mun. Läs hela Eleonora, den
symboliska skildringen av det unga parets
kärlek, deras känslors erotiska
iitbrist-ning i atmosfär och landskap, i den
symboliska utbris†ningen i levande, talande
blom värld, som har — icke något
blod-löst, livlöst, könlöst — men blodrött,
blod tungt, doftande sinnesöverrikt,
dynamiskt levande.
Hans eros har för skönhetssinnet och
för det finare erotiska sinnet en rik och
förfinad, förandligad sinnlighet. Men
"förandligad sinnlighet" o. d. insinueras
av d:r Bjunman — det gäller väl ick->
blott Poe — vara en följd av opieätning,
impotens — överhuvudtaget ehuru icke
motsägelselöst — som ett utslag av
urartning. Således gäller det om
människosjälen, om den diktande människosjälen,
att, om hon strävar till i ren skönhet
upphöjd, förfinad- sinnlighet, att hon då
strävar bort från det sanna, det ädelt
mänskliga, från poesiens och den poetiska
människans sanna art, betecknar
människosjälens och speciellt den poetiska
människosjälens urartning. — Särskilt gäller det om
hon strävar till en förandligad sinnlighet
och försinnligad ande till en sådan grad
och art, att hon strävar att låta anden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
