Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Ström, Erik: “Själslig urartning“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"ERIK STRÖM: "SJÄLSLIG URARTNING."
289
en som hade starka och raffinerade
sinnen.
Men d:r B jurman vet, att Poe
hade ett estetiskt krav och — som
han ansåg — ett det kultiverade
väsendets krav på dikten, åtminstone
på den rena poesien, och
framförallt på sin och sig själv — att
dikten icke skulle vara handgripligt
sexuellt sensuell men mera
förfinad och kysk och icke banal men
genomträngd av ett högre, ett mera
platoniskt ljus, vilket väl knappast
kan räknas honom till speciell
urartning.
D :r Bjurman vet, eller torde,
tänker jag, vid närmare besinning veta,
att —- även om. de precis icke
sammanfalla med Poes — det finnes
andra mått och krav än normal
sen-sualitet och "naturlig erotik" på
den starkare och högre dikten —
krav och mått som icke torde vara
i grunden estetiskt onaturliga, utan
snarare tvärtom.
D :r Bjurman har (se föreg, anm.)
icke givit något hållbart skäl för
sina insinuationer om Poes
urartning i den psykiska eller fysiska
eller psykofysiska grunden i detta
fall, om hans impotens o. s. v.
Vad vet d :r Bjurman i själva
ver.-ket om Poes fysiska och privata liv
i denna’ sak?
Och hur kan man — från
naturalistisk vetenskap särskilt —
bekym-merslöst beteckna den som urartad
åt det asexuella hållet till — den
som förklaras ha en passionerad
attraktion, en magnetisk dragning till
och på det andra könet? Säger icke
d:r B jurmans vetenskap något om
att styrka och intensitet i det ner-
siälen, den levande principen genomtränga
kroppen, materian så att den blir en ren
väsens- och skönhets- och kärlekslysandc
form — eller att låta den segrande
genomtränga kroppen, som genom ett
genomskinligt hölje, som stundom Poe
försöker.
vala och psykiska erotiska
känslolivet, i könsattraktionen torde
häntyda på en djupt utvecklad, starkt
betonad erotisk sexuell organ- och
nervgrund, komplex och parallell.
Och hur kan man lika
bekymmers-löst beteckna det som
överhuvudtaget blodlöst, utan pulserande liv —
som lever av ett — indirekt erkänt
•— stundom feberaktigt och i
allmänhet ett passionerat, ett djupt, ett
hjärtpulserande liv som Poes
erotiska gestalter, Poes egen erotiska
gestalt ?*
Fast i djupet, i grunden stundom
mera, som jag berört — ty väl icke
så ytligt förnummet, icke i ytan
liggande, men förnummet — mera —
som den dova darrningen, det djupa
ljudet av ett hjärtslag, slagen och
de långa låga utslagen av ett i ett
djupt väsens avlägsna djup
liggande hjärta, djupt pulserande
hjärt-knut.
Hur kan man som ett
huvudom-dönie oeh väsensavgörande
förklaring och karaktäristik — ty så måste
det väl fattas i sin inrangering som
ett huvudmoment i den universella
mentala urartningen — säga om Poes
Eros som torde kunna sägas vara i
icke så ringa grad mäktig,
lidelsefull, ren’, ädel och djup, att den
är ett utslag av själslig
urartning — springande ut ur samma
grund som hans mindre tilltalande
* Anm. Vilken dubbla sak är
indirekt erkänd av förf., som berört. Han
framhåller på sina ställen Poes stormiga
natur och oros, framhäver ined Poe själv,
att hans hjärta varit "a chaos of deep
passion from his hirth." Och han
betonar ett Poes gestalter (här borde väl
reserveras; det gäller ju föga hans sämre
saker och de mera utifrån tagna, objektiva
och differenta figurerna t. ex.), att dessa
gestalter voro blod av hans blod och
levande utstrålningar av hans egen sjä1.
Således måste hans erotiska gestalter för
författaren, rent logiskt slutat, ha något
av ett kaos av djup lidelse levande i sig.
Man kan ock dra reciprofka, negativa
konsekvenser.
Tidén n:r 9-10, 1917.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
