Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: MINISTERSOCIALISMEN. 323
da en politik av tillmötesgående mot den
bestående ordningen.’’
Andra avdelningen borde börja.
"Följderna av en sådan
koncessionernas taktik etc."
I tredje avdelningen borde orden
’■i motsättning till förhandenvarande
revisionistiska strävanden"
strykas.
Nummer 2 i resolutionen borde
lyda:
Beträffande farorna och skadligheten av
ett deltagande i regeringsmakten inom det
borgerliga samhället förnyar och beikräf
-tar kongressen Kautskys resolution vid
Imternationalens ’kongress år 1900.
Skillnaden i resolutionerna ligger,
som man ser, väsentligen däri, att
Adler—Vandervelde borttagit
fördömandet och polemiken mot
revi-sionisterna och mjukat upp
uttrycken för motsträvigheten mot
ministersocialismen. Dresdenresolutionens
uttryck att socialdemokratin icke
får "eftersträva"
minister-skap i det borgerliga samhället är
i och för sig föga lyckligt, ty
naturligtvis måste socialdemokratri
gripa makten och börja
maktutvidgning-en i det borgerliga
samhället — visserligen i syfte att
omvandla det till socialistiskt.
Meningen med uttrycket är tydligen
den att endast i ett klart
tvångsläge få socialister åtaga sig
minis-terskap i blandningsregeringar och
det är ju strängt taget precis
detsamma som Parisresolutionen, vilken
Adler—Vandervelde ville upprepa,
klarare uttrycker.
Debatten blev till stor del en ly-
sande fäktning emellan J a u r è r>
och B e b e 1. Då denna debatt
tillhör det mest intressanta i
Internatio-nalens historia skall här meddelas
ett utdrag ur densamma. Jaurès
yttrade bl. a.:
Det är ett ödesdigert misstag av
tyskarna att de genom Dresdenresolutionen vilja
pålägga alla andra länder sin taktik. Ja,
medborgare, det är oklokt att binda det
internationella proletariatet, då det ser sig
ställt inför nya frågor, genom alltför
snäva taktiska formler och om de tyska
socialisterna framföra sin
Dresdenresolution inför den internationella kongressen,
om de vilja göra till ett internationellt
taktiskt rättesnöre, taktiska regler, som
de, kanske blott provisoriskt, uppstält för
sitt eget land, så ge de efter för en för«
därvlig illusion; de inbilla sig att den
politiska och socialistiska uppfattning i
Tyskland, med vilken de ha att göra, kan
tjäna, som likformigt mått, som oböjlig
föreskrift, som tyrannisk regel för den
socialistiska aktionen i alla länder.
Välan, då man genom taktikförslag, som lia
för ögonen de olika ländernas inre politik,
nödgat det franska socialistiska partiet —
och vi besvära oss icke däröver — att
framlägga värt lands inre politik, så skola
våra tyska partivänner tillerkänna oss
rätten, ty vi stå här på den socialistiska
jämlikhetens grund, att fritt uttala oss ora
deras inre läge.
Jag säger alltså, att ni, om ni
inter-nationalisera er Dresdenresolution, utan
att ni tänka på det inympar på den
internationella socialismen den anda av
osäkerhet, den vacklan, som i denna tid
uppfyller er. Vad som i detta ögonblick tynger
på Europa och på världen, på möjligheten
att bevara freden, på betryggandet av de
politiska friheterna, på socialismens och
arbetareklassens framåtskridande, det är
icke de påstådda kompromisserna, de
våghalsiga försöken av de franska
socialisterna, som förbundit sig med demokratin
för att rädda friheten, framsteget och
världsfreden, utan det ¾r, den tyska social-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
