- Project Runeberg -  Tiden / Nionde årgången. 1917 /
324

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

TIDEN

demokratins politiska vanmakt. (Stark
rörelse.)

.Förvisso ären I ett stort beundransvärt
parti, som visserligen icke — såsom man
emellanåt synes säga — givit den
internationella socialismen alla tänkare men
några av de väldigaste och
skarpsinnigaste tänkarna, som ha givit den
internationella socialismen förebilden av en
konsekvent, systematisk aktion, en välordnad
och maktfull organisation, som icke
ryggat tillbaka för något offer och icke låtit
skaka sig av någon stormlöpning. I ären
ett stort parti, I ären Tysklands framtid,
ètt av de ädlaste och ärorikaste partierna
i den civiliserade och tänkande
mänskligheten.

Men mellan er skenbara politiska makt,
sådan denna uttrycker sig år frän år i
växande antal röster och mandat, mellan
denna skenbara makt och den verkliga
makten till inflytande och gärningar
består en motsättning, som synes ’bli desto
större ju mera er valmakt tilltager. O ja,
dagen efter de junival, som tillförde er tre
miljoner röster, blev det tydligt för alla
att I haven en beundransvärd kraft i
propagandan, i värvningen, i organiserandet,
men att varken ert proletariats
traditioner eller er författningsmekanik tillåta er
att omsätta denna skenbart kolossala makt
på tre miljoner röster i nyttiggörandets
eller förverkligandets aktion, i politisk
aktion. Varför? Emedan I ännu saknen
de båda väsentliga betingelserna, den
prö-letäriska aktionens tvenne väsentliga
model — I haven varken den revolutionära
eller den parlamentariska aktionen.

— — — Även om I hade majoritet i
riksdagen, så vore ert land det enda, där
I, där socialismen icke vore herre. Ty ert
parlament är blott ett halvt parlament.
Ett parlament är inget parlament, om eet
icke har den exekutiva makten,
regeringsmakten i sin hand, om dess beslut blott
äro önskningar, som riksmyndigheterna
godtyckligt kunna kassera. Och så stån
I, I veten det, I kännen det, inför ett
svårt läge. Och I söken efter en lösning.
Jag är säker, att I skolen finna den. Man
kan icke spärra vägen för ödet. I, Tysk-

lands proletärer, ären ödet, I ären
Tysklands frälsning. Man skall icke spärra
vägen för er. Men I veten ännu icke,
vilken väg I i praxis skolen slå in på,
huruvida I skolen gå fram revolutionärt eller
parlamentariskt, hur I skolen inrätta
demokratin i ert larid.

Man väntade av er, den socialistiska
världen väntade av er, just av
Dresden-kongressen, som hölls efter de tre
miljoner rösternas seger, fastställandet av en
politik. I haven utropat i era tidningar:
värt är riket! Vår världen! Nej, riket
är ännu icke ert, I ären icke ens så säkra,
att I kunde bevilja den internationella
socialismen gästfrihet i er huvudstad.
(Bifall.)

I veten alltså icke, vilken väg I skolen
välja. Man väntade av er morgonen efter
den stora segern en kampparoll, ett
aktionsprogram, en taktik. I haven prövat,
undersökt, beskådat fakta — men andarna
voro ännu icke mogna. Och då haven 1
inför ert eget proletariat, inför det
internationella proletariatet, dolt er oförmåga
att handla bakom en inträn si gens av
teoretiska formler, som er förträffliga
kamrat Kautsky skall leverera er anda till sitt
livs slut. (Bifall och munterhet.)

Därför skulle antagandet av
Dresden-resolutionen pa denna !kongrcss betyda,
att den internationella socialismen i alla
länder, i alla sina element, i alla sina
krafters gestalt skulle foga sig efter den
tyska socialdemokratins tillfälliga men
fruktansvärda dådlöshet’.

––––––Även om I haden majoritet i

slag i sin tvingande, despotiska form stött
på det största motståndet? I Frankrikes,
eller åtminstone Frankrikes ena del, i
Holland, i Belgien, i Schweiz, i Danmark, i
Sverge, jag tror även i England. Det vill
säga, ju mera frihet ett land har, ju mera
verksam politisk aktion proletariatet
förmår utöva i sitt parlament, desto mer
kränkt blir det genom ert förslag, som
blir en hämsko för den allmänna
politiska friheten och därmed för den
internationella socialismen. (Långvarigt bifall,
bifallsrop som aldrig vilja sluta.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free