Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: MINISTERSOCIALISMEN.
333
demokratiseringssträvandena skullo
meningslöst försvåras. Våra
regeringsledamöter sitta alltså på sina
poster för att jämna vägen fram
till socialismen.
Och klasskampens princip —
är den då förrådd av den svenska
socialdemokratin därigenom att
partiet tagit sitt
ministersocialistiska steg? Den som säger
något sådant har aldrig fattat
vad klasskampens idé verkligen
innebär. Han inbillar sig att
klasskampen med nödvändighet skall
mitt i all utveckling oföränderligt
bibehålla s a m m. a form. Han
måste tro att alla, som icke äro
socialister, äro fiender icke blott till det
socialistiska samhällsidealet utan
även till de socialdemokratins
strävauden, som låta förena sig med det
borgerliga samhällets bestånd. Trots
all erfarenhet om motsatsen måste
han utgå ifrån att det icke finns
några borgerliga demokrater,
med vilka socialdemokratin kan
samverka i och för samhällets
demokratisering. En människa, som
påstår att socialdemokratin förråder
klasskampens princip genom att ta
den hjälp den kan få från
borgerligt håll för genomförandet av sina
egna strävanden, en sådan människa
är både döv och blind och ett
meningsutbyte med henne blir
fullständigt ofruktbart.
Klasskamps-mässigt sett betyder vårt partis
deltagande i regeringen liksom
samarbetet med liberalerna överhuvud,
att vi till arbetareklassens och
socialismens fromma begagna den splitt-
ring, som faktiskt förefinnes i det
borgerliga lägret.
Vi skulle våga tro att detta är
raka motsatsen till förräderi mot
klasskampen; det är den i det
nuvarande politiska läget effektivaste
klasskampsmetoden.
Sverge och Amsterdamresolutionen.
Om man nu vill ställa den frågan
till sig: i vilket förhållande står den
svenska ministersocialismen till
Amsterdamresolutionen — vad skall
svaret bli?
Svaret blir helt enkelt: Det
svenska partiets handlingssätt, då det
beslöt medverka i den nuvarande
svenska regeringsbildningen, träffas
icke alls — varken negativt eller
positivt — av Amsterdamresolutionen.
Denna resolution har nämligen icke
förutsett en situation sådan som den
svenska. Det svenska fallet visar
faran av att söka åstadkomma
taktiska regler, som man i sitt
intellektuella övermod tror kunna
duga såsom allmängiltiga och eviga.
Det är ett oomkullrunkligt bevis för
nödvändigheten av en ganska
vidsträckt taktisk frihet inom den
internationella socialdemokratin.
Vill man taga upp ur
Amsterdamresolutionen de enda ord som direkt
tala om ministersocialismen,
nämligen "socialdemokratin kan icke
eftersträva andel i
regeringsmakten inom det borgerliga
samhället", så har den svenska
socialdemokratin både till bokstaven och
andan uppfyllt állan rättfärdighet,
ty partiet har icke ’ ’eftersträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
