Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
TIDÉN
vat" andel i regeringsmakten.
Denna andel har av politiska
förhållanden påtvingats partiet, såsom ovan
är visat. Men resolutionen
innehåller icke blott dessa ord om att man
’’icke kan eftersträva andel i
regeringsmakten". Vill man läsa hela
resolutionen i sitt sammanhang, så
finns där ingenting, som lägger
hinder i vägen för den svenska
socialdemokratin att handla precis som
den gjort.
Vår politik "går icke sakernas
bestående ordning till mötes"; vi
"nöja oss icke med det borgerliga
samhällets reformering"; vi söka
icke "bemantla
klassmotsättningarna i syfte att underlätta närmandet
till borgerliga partier" o. s. v.
Fallet Millerand och det svenska
fallet.
Ingen kan bestrida, att fallet
Millerand utgör ett varnande exempel.
Men om man vill försöka sig på en
jämförelse mellan detta fall och det
svenska fallet, så dominera icke
likheterna utan olikheterna. Millerand
var en man, som icke kunde sägas
ha växt upp med arbetarerörelsen.
Han hade icke mera intimt deltagit
i uppbyggandet av själva rörelsen,
han hade icke klasskampskänslan
på något sätt i blodet; han var en
ingenting annat än arbetarevänlig
advokat, som slagit upp sina
bopålar hos socialdemokratin, fast det
lika gärna kunde ha varit hos ett
allmänt radikalt parti.
Då Millerand inträdde i
Waldeck-Rousseaus ministär, hade det
franska partiet icke fattat beslut därom
och än mindre överenskommit med
övriga i ministären företrädda
partier om ett gemensamt program.
Våra partivänner i regeringen äro
i allehanda partiets värv prövade
män, som i överensstämmelse med
partiets uttryckliga beslut tagit
platser i den liberala ministären på ett
av partistyrelsen godkänt program.
Alla de villkor, som
Parisresolutionen gör till förutsättningar, äro
fastställda i det svenska fallet.
Därtill kommer att Millerand var
ensam socialist i en för övrigt helt
borgerlig ministär; han kunde
följaktligen icke göra sin avvikande
åskådning så starkt gällande. Vårt
parti har ju en hel delegation i den
liberala regeringen och våra
partivänner böra kunna skaffa gehör
försmå meningar.
Vi veta alla att en regering i dessa
tider har till uppgift att bemästra
svårigheter, som äro oövervinneliga.
Det är ingen lyckosam tid, i vilken
den svenska socialdemokratin gör
sin lärospån som regeringsparti.
Svält och dyrtid utan möjligheter
till bot kunna ge anledning till
många svåra strider, och man måste
vara beredd på att i denna tid ingen
god vilja hjälper emot de
yrkesmässiga belackarnas hänsynslösa
ned-svärtningar. Men genomförandet av
en demokratisk författning är så
mycket värt, att man kan ta på
köpet en del åtföljande obehag och
partisvårigheter.
Huruvida liberaler och
socialdemokrater skola kunna dra jämt i
dyrtidspolitiken beror sannolikt
mest på, om de förra förstå, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
